från vinterljus

så dålig video? alltså påkostad och "fin" men extremt tråkig och fantasilös. men väldigt bra låt, älskar hur den sveper fram och tillbaka, patti smiths röst är som en magisk helande kvast som sopas fram och tillbaka (och cellon är kanske kvastens skaft?). våren 1997 betydde den här låten oerhört mycket för mig, den och en handfull andra låtar var en stor tröst när en hemsk sak hade inträffat. eller musiken var inte tröst, snarare en paus i lidandet, pauser som inte kunde fyllas med något annat än en spegling av lidandet. idag har låten inte alls den funktionen för mig, men jag tycker fortfarande väldigt mycket om den. fin gammal kvast. och idag har jag hittat annan musik att spegla känslor i. de senaste dagarna har (de långsamma satserna i) bachs sonater för violin och cembalo (till exempel den här) betytt väldigt mycket för mig. har även lyssnat mycket på julee cruises första skiva (visste ni att "mysteries of love", hennes första samarbete med david lynch och angelo badalamenti, började som en kompromiss? david lynch ville ha med this mortal coils gudomliga "song to the siren" i sin film "blue velvet" men det var för dyrt, så han bad badalamenti komponera en låt i samma stil med en sångerska som var lika fet som liz frazier, och the rest is history. mysigt!). vet inte vad jag vill säga med detta... mer än att jag älskar musik.