Avicii, Oliver Heldens, Blasterjaxx, Dimitri Vegas & Like Mike, Deetox m.fl.
Scen: Gärdet, Stockholm

Midsommarafton är nästa helg, men det är kanske på Summerburst som det riktiga midsommarfirandet äger rum. 30 000 unga människor möter sommarnatten i en hednisk ritual på ett stort grönskande fält. Solen värmer och hud blottas. Alkoholen lockar fram det djuriska hos besökarna. Rökmaskiner och pyroteknik imiterar sagovärldens trolska dimslöjor och drakeld.

Det är en flykt från staden och civilisationen. DJ:n dyrkas som en midsommarstång och dansen är en symbolisk handling, ett sätt att visa tacksamhet för nuet, att applådera stämningen. Det enda som finns är musiken, driften och skapandet av ett vi.

Summerburst fyller nu fem år och är mer populärt än någonsin. Festivalområdet har bytt sida om Lindarängsvägen och tycks ännu större än förra året, åtminstone är de två scenerna större. Förutom scener, barer och toaletter finns här matställen, karuseller, små affärsstånd och diverse företag som har smällt upp egna bås som på en mässa. Det är en riktig liten folkfest.

Egentligen är det två musikfestivaler i en – på den gigantiska huvudscenen uppträder EDM-stjärnor, medan den mindre Orionscenen erbjuder hardstyle med DJ:s/producenter som är stora inom den genren men okända för en bred allmänhet. EDM blandar tungt pumpande trummor med melodiösa (om än effektfullt skrikiga) syntslingor och så mycket sång att hittarna tangerar traditionella poplåtar. Hardstyle är något helt annat och har rötterna i nittiotalets gabber, den hårda hetsiga musik från Rotterdam som var soundtracket till mörka klubbar och dekadenta raves. Jämfört med gabber låter hardstyle något mer nyanserat och poppigt, men är ändå milslångt från P3-vänlig EDM.

Medan huvudscenen har en enorm publik, ofattbart mäktigt ljud och allt från eldkastare till fyrverkerier som extra kryddor har Orionscenen en publik som dansar hängivet på gränsen till maniskt. De ser också annorlunda ut: en har ett långt flätat skägg, en annan utsvängda rejvbyxor, en tredje Guy Fawkes-ansiktsmask. Medan EDM-publiken ser ut som ett tvärsnitt av den svenska befolkningen i den yngre tjugoårsåldern, vilket den ju också är. Båda grupperna verkar ha lika kul, men hardstylefansen ägnar mindre tid åt att ta selfies eller prata.

Oliver Heldens är en av artisterna på huvudscenen, en av många med holländskt ursprung. Han är född 1995 och är inte låst till en viss stil – breakbeat och shufflerytmer letar sig in i hans electrohouse, liksom filtrerade och uppitchade röstsamplingar. Dyro som spelar efteråt skapar en annan stämning – hårdare, tyngre och med högre volym. Han spelar brostep med ”elaka” syntar som får Skrillex att framstå som Benny Andersson. Men det är ett kitschigt och ytligt mörker som framstår som mer töntigt kvasitufft än fascinerande hotfullt.

Blasterjaxx på samma scen har ett mer dynamiskt och poppigt sound, och drar sig inte för att mixa in lite hiphop. Stämningen är god och folk dansar förtjust, liksom när Dimitri Vegas & Like Mike tar över stafettpinnen med sin inte alltför hårda electrohouse med tydliga popmelodier.

Kvällens huvudattraktion är Avicii som lockar till allsång i nästan varje låt. Hans beats är fläskiga men snälla – han har alltid kört på den gulliga, ickedekadenta stilen. Melodier och dynamiska, ultrapoppiga låtstrukturer är hans huvudfokus, vilket leder till musik att digga till snarare än att dansa euforiskt till. Efterhand blir hans set dock tyngre, och kulminerar med ”Wake me up” där fyrverkerierna och dansandet aldrig vill ta slut. Men han avslutar med ett antiklimax i form av en ny, väldigt tam låt som är ett samarbete med Daniel Adams-Ray.

På Orionscenen dansas det till bland andra Brennan Heart, Frontliner och Deetox. Frontliner är en DJ som dansar så mycket själv att bara det får igång publiken. Deetox är en av festivalens pinsamt få kvinnliga bokningar – 3 av 34 – och hon får det otacksamma uppdraget att spela samtidigt som Avicii. Men hon struntar i honom, slänger sina armar i luften och spelar sina egna och andras hardstylehits, och publiken förenas i hednisk frenesi.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2015-06-14)

BONUS: väder, mat & Biggie

Väder: fantastiskt bra, till skillnad från förra årets Summerburst som inleddes med en plågsam kyla. Den stekande solen inspirerade många manliga besökare till att ha bar överkropp, ett par av dessa hade även färggrann kroppsmålning dagen till ära.

Mat: på den food court som jag besökte bildade foodtrucks ett eget gulligt litet gäng likt Transformersbilar med personligheter. De serverade hamburgare, tacos, kebab och falafel. Eftersom det var den internationella falafeldagen blev valet enkelt.

Biggie: Avicii visade sig vara en fan av den fantastiska rapparen The Notorious B.I.G. och hade inte bara på sig en t-shirt med ”Who shot ya”-tryck, han gav även Biggies hitlåt ”Hypnotize” en hedersplats i slutet av sitt set. Lite otippat men härligt.