Link spelar okarina i Shigeru Miyamotos "The legend of Zelda: Ocarina of time"

Jag vet inte vad en flöjt symboliserar för er. För mig har det instrumentet och dess ljud alltid varit något väldigt speciellt och laddat med sagovärldens magi. Råttfångaren i Hameln spelade på en flöjt och lockade råttor och barn i fördärvet, i den tyska folksagan från 1300-talet. I Mozarts gåtfulla opera "Trollflöjten" (1791) symboliserar objektet det magiska och oförklarliga, även om Papageno som spelar på flöjten har lite rollen av comic relief. I de japanska tv-spelens sagovärld etablerades redan på 80-talet flöjten som laddad med trolldom: Link spelade i flöjten och världen förvandlades i "The legend of Zelda" (1986; flöjten som magiskt föremål blev därefter en tradition i Zelda-serien) och Mario spelade på en flöjt som framkallade en vind som svepte med honom till en annan värld i "Super Mario Bros. 3" (1988). Det finns en inneboende bra story i att ett så enkelt och litet instrument, billigt att tillverka och anspråkslöst i ljuden det framkallar, ska ha hemliga krafter och vara i stånd till storverk. 

Jag tänker då främst på blockflöjten. Tvärflöjt är också ett fint instrument. Min syster spelade tvärflöjt när vi var små, så jag tycker om det av sentimentala skäl. Men det finns en speciell charm med den råa rustika föregångaren till detta eleganta instrument. Claude Debussy, som bland annat skrivit det vackra stycket "Syrinx" för soloflöjt (tvärflöjt), skrev en gång: "Min favoritmusik är de fåtal toner som en egyptisk fåraherde spelar på sin flöjt: han är en del av landskapet omkring honom, och han kan harmonik som inte finns i våra böcker."

Häromdagen började jag lyssna på musiken för flöjt som Johann Sebastian Bach komponerade, och den var  fantastiskt bra. Jag har hört lite av Telemanns (en tonsättare samtida med Bach) musik för flöjt, och det är också bra, men Bach är givetvis something else. Jag gjorde en enkel liten playlist - tio välvalda spår - lyssna här. De sista tre låtarna är förmodligen inte skriva av J.S. Bach utan av hans son Carl Philipp Emanuel Bach, men de är så bra att de fick vara med de också. När jag lyssnar på denna musik, speciellt sarabanden från partitan i a-moll som inleder listan, känns det som jag befinner mig på en annan plats. En stor skog i Tyskland utan en människa i sikte, för 300 år sedan eller 3000 år sedan. En vind viskar genom träden. Flöjtens toner är den vinden. Jag är den vinden.