Nu är den här, vinterns playlist med mina 100 favoritlåtar för tillfället, vinterljus, check it out! Det blev en ganska annorlunda lista från den förra. Tre danska låtar, bara en sån sak. Det är inte så mycket hiphop som sist och nästan ingen R&B, och det är ganska mycket rock (Van Halen!) och en del ren dansmusik. Dessutom ett antal smootha grooves från 70- och 80-talet. Till skillnad från förra listan är denna inte skapad på ett mekaniskt och matematiskt perfekt sätt, utan jag har pusslat ihop lite olika sjok med olika teman. Jag gillar inledningen, med Frank Sinatras saktmodiga "Cycles" som övergår i Holes känsloexplosion "Violet" som rensar luften, och därefter börjar festen med raplåtar på danska, engelska och svenska följt av ett par nya jamaikanska hits (jag har precis upptäckt Popcaan, älskar honom!).

"Overrated" med Ricky Blaze, Kranium (namnet!) och Shaggy är en intressant låt tycker jag, för till skillnad från så många låtar som görs nuförtiden som går i väldigt långsamt tempo men öronen ska tolka dem som dubbeltempo (lex "No type" som också är med på denna lista) gör denna låt tvärtom, bastrumman dunkar på skitsnabbt och det är först efter ett tag som man inser att det är en reggaelåt i halva hastigheten. Jag lät denna låt övergå i The Honeydrips (underbart att du är tillbaka!) "Oh Stampe, Oh Stella" som på samma sätt har ett underliggande högt tempo som hörs endast ibland. När detta har etablerats i två låtar finns det i bakhuvudet, tänker jag, och därför låter nästföljande låt, Jonathan Johanssons "Ny/snö", som en ganska snabb studsig låt och inte alls så mellow som den kan låta om man hör den i ett annat sammanhang. Möjligtvis finns denna känsla kvar ända in i Bright Lights "Weaken me" som kommer efteråt, det beror på hur peppad man är om ni förstår vad jag menar.

Titiyos mäktiga "Solna" fungerar som en brygga till efterföljande sjok, som har tre 80-talsrockiga låtar vilka följs av tre alternativrockiga låtar, och på något sätt känns det inte konstigt att den technicolordunkande "Who said that time was all we had" med Summer Heart kommer efter "Me again" med J Mascis, båda badar liksom i samma ljus. Därefter börjar listan långsamt morpha till ett annat sjok, en annan stämning, som jag är ganska nöjd med att jag lyckades få till eftersom den innehåller så många olika genrer men ändå behåller samma tonläge, och det kulminerar med Lo-Fi-Fnk, TĀLĀ och D Nilsz innan nästa kapitel börjar. Ja, ni får lyssna själva.