från vinterljus

Jag tänkte skriva ett bloginlägg med titeln "två låtar om barn" och ta upp två låtar från vinterljus, dels Neil Youngs "You're my girl", dels The Honeydrips "Oh Stampe, oh Stella". Men jag fick precis reda på att den sistnämna inte alls handlar om att Mikael "The Honeydrips" Carlsson hittade ut ur en deppig tillvaro genom att få två gulliga barn som kravlade upp på hans bröst och fyllde honom med glädje, tröst och mening. Nej, Stampe och Stella är tydligen en kanin respektive en katt. Aja, ändå mysigt.

Jag är inte säker på att "You're my girl" handlar om Neil Youngs dotter, det är bara min teori. Kanske är det en vanlig kärlekslåt? Men detta är i alla fall fakta: 1984 föddes Youngs tredje och yngsta barn och enda dotter, Amber Jean. 2001, när skivan "Are you passionate?" (älskar den titeln) spelades in, var hon 17 år, alltså i åldern då hon började bli vuxen och pappa Neil tvingades inse att hon snart skulle bli en fullvuxen kvinna och flytta hemifrån. Och jag tycker att "You're my girl" fångar vemodet i denna insikt på ett väldigt fint sätt. 

Well I took you for a walk up on the forest floor
'cause I wanted to share some things

But it sure looked to me like you've been there before,
it was such a natural thing   

You're my girl (my girl) and you're showing me now
just how grown up you are 

You're my girl (my girl) and I'll be lettin' you go someday  

Please don't tell me that you're leavin' me just yet,
Cause I know I gotta let you go (let you go)
Please don't tell me that you're sayin' goodbye (say good bye)  

Well I lit a candle on the Fourth of July
but it didn't bring you home to me

You went headin' into summer on a natural high
with the world at your feet

It's your time (your time) and you're showin' me now
just how grown up you are

It's your time (your time) and I'll be lettin' you go someday

Please don't tell me that you're leavin' me just yet
Cause I know I gotta let you go (let you go)
Please don't tell me that you're sayin' goodbye (say goodbye)  

We went lookin' for faith on the forest floor
and it showed up everywhere

In the sun and the water and the falling leaves
the falling leaves of time.  

You're my girl (my girl), and you're showing me now
just how grown up you are

You're my girl (my girl), and I'll be lettin' you go someday.  

Please don't tell me that you're leavin' me quite yet,
Cause I know I gotta let you go.
Please don't tell me that you're sayin' goodbye.

Okej, det SKULLE kunna vara en låt om ett förhållande som håller på att ta slut. Men jag ser hellre Neil Young, den kärleksfulle fadern, än Neil Young, den melankoliske romantikern, i denna låt. Om man vill fortsätta frossa i biografiska fakta kan man notera att han skilde sig från sin fru Pegi i fjol, efter 36 års äktenskap. Trist (men Louis C.K. har lärt mig att man aldrig ska tycka synd om folk som skiljer sig). På "Are you passionate?" tycks deras kärlek dock vara högst levande. Eller också var skivan en bön om att den skulle bli det igen.