Orlando Julius & The Heliocentrics
Scen: Fasching, Stockholm
Betyg: 3/5

Fela Kutis ställning inom afrobeat är så enorm att han lätt överskuggar sina generationskamrater inom samma genre. En sådan artist är Orlando Julius, som liksom Kuti gjorde sig ett namn i Nigeria på sextiotalet genom att blanda highlife, soul och funk till en berusande modern och oemotståndligt svängig musik.

Liksom Kuti är Julius en saxofonist, sångare, kompositör och bandledare, men har en mer poppig och glädjebetonad stil än den ilskne giganten. Sedan hans debutalbum ”Super afro soul” från 1966 återutgavs runt millennieskiftet har intresset för honom sakta växt och i fjol spelade han in en skiva tillsammans med det engelska funkbandet The Heliocentrics, vilket blev 71-åringens första internationellt släppta album med nytt material. Samarbetet utmynnade i en Europaturné med Stockholm som sista hållplats.

Orlando Julius är denna kväll på gott humör men loj. Trots att han har bra tryck i sin saxofon är hans solon förstrött fantasilösa med ytterst vaga melodier, och detsamma gäller när han spelar elorgel. Hans sångröst är märkt av åldern, men han får hjälp av sin fru, körsångerskan och dansaren Latoya Aduke Ekemode, som också sköter det mesta av mellansnacket. The Heliocentrics, med trummisen Malcolm Catto som nav, spelar lika kompetent och svängigt som på skiva.

Det är en konsert präglad av värme och kärlek till musik, men samtidigt finns ett avstånd mellan de unga historiekunniga musikerna i The Heliocentrics och den åldrade hjälten som de artigt vördar. Det är som om han är gästartist på en hyllningskonsert till honom själv, det är två världar som aldrig fullständigt möts trots ömsesidig uppskattning.

Kanske beror det på att den tunga, tjocka afrobeatgryta som The Heliocentrics älskar att koka inte är kongenial med Orlando Julius muntra hjärta. För riktigt bra blir det inte förrän gänget mot slutet av konserten spelar ”Jagua nana”, Julius hit från 1966, en highlifelåt som exploderar i uppsluppen lycka. Här kommer dessutom den nigerianska filmregissören Baba Dee upp på scen och bjuder på improviserad rap, och lyckas på en minut lyfta stämningen mer än vad gruppens vokalister gjort under hela kvällen. Hade alla låtar haft den ­energin hade konserten varit en fullträff.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2015-02-23)