Han finns där som en skugga eller snarare ett vänligt spöke som märks då och då: Astor Piazzolla, giganten inom argentinsk tango, mannen som var för tangon vad Duke Ellington var för jazzen, Burt Bacharach för popballaden och Antonio Carlos Jobim för brasiliansk musik, en person som förenade det kroppsliga med det intellektuella, det omedelbara och spontana med det eleganta och lärt komponerade. På pappret är han perfekt. Jag borde älska honom och det har jag tänkt länge. Problemet är bara att tango för mig inte alls är lika lättlyssnat som jazz, pop eller bossa nova. Eller klassisk musik för den delen. Det är en helt egen genre som jag absolut inte ogillar, men som inte ännu har funnit en självklar plats i mitt liv. Spansk flamenco är hur lätt som helst att älska (lyssna gärna på den här playlisten jag gjort med underbar musik av gitarristen Paco de Lucia som gick bort förra året), men tango är något annat. Men jag ger inte upp, jag är övertygad om att ju mer jag lyssnar, desto mer kommer tangons och Astor Piazzollas storhet uppenbaras för mig. För ett antal år sedan upptäckte jag hans klassiska 70-talsalbum "Libertango" och har lyssnat en del på det utan att bli riktigt hooked, men igår fick jag ett ryck och läste in mig på honom och gjorde en playlyst med musik han gjorde under åren 1955-1963, då han var mellan 34 och 42 år gammal. Jag misstänker nämligen att denna period var mer intressant och vital än den senare, när han blev hyllad ålderman. Lyssna gärna (här), jag kan särskilt rekommendera albumet "Two Argentinians in Paris" från 1955 som inleder listan (finns annars här). Det är ett samarbete med pianisten Lalo Schifrin som också kom från Argentina (och som många år senare skulle komponera ledmotivet till "Mission: Impossible"! *kuriosa*) som befann sig i Paris samtidigt som Astor. De var unga, de studerade musik i konservatoriet i Paris, de var asbegåvade och öppna för allt, det var 50-tal och Paris var dödligt coolt... jag vill se en film om detta! Det är inte så mycket ett regelrätt samarbete som en splitskiva: den första halvan har kubanskt doftande pianojazz (Lalo), den andra halvan har vacker och (för sin tid) modern tango med stråkar och bandoneon (Astor). Denna ljuvligt mysiga skiva är, om inte annat, ett solklart argument för att rökning inte ska förbjudas på uteserveringar.