Den här låten är så fin. Guru har grav ångest, men han är väldigt försiktig när han blottar strupen - låten, som alltså handlar om att se sanningen i vitögat, är uppdelad i tre akter, en elegant form som gör att det hantverksmässiga konkurrerar med det emotionella och gör det sistnämnda lite mindre ensamt och naket. Först hör vi den emblematiska refrängen, sedan en vers som handlar om att det är svårt att lita på folk i den smutsiga hiphopbranschen, men efter den kommer ingen ny refräng. Istället överraskar Guru med en liten hook, som om han precis fått en insikt: "Actions have reactions, don't be quick to judge / You may not know the hardships people don't speak of / It's best to step back, and observe with couth / For we all must meet our moment of truth". Därefter släpper han garden - han har inget val, känns det som - och låter känslorna välla fram:
Sometimes you gotta dig deep, when problems come near
Don't fear
Things get severe for everybody, everywhere
Why do bad things happen to good people?
Seems that life is just a constant war between good and evil
The situation that I'm facing is mad amazing
To think such problems can arise from minor confrontations
Now I'm contemplating
In my bedroom, pacing
Dark clouds over my head, my heart's racing
Suicide? Nah, I'm not a foolish guy
Don't even feel like drinking, or even getting high
Cause all that's gonna do, really, is accelerate
The anxieties that I wish I could alleviate
But wait, I've been through a whole lot of other shit before
So I oughta be able to withstand some more
But I'm sweating though
My eyes are turning red, and yo,
I'm ready to lose my mind
But instead I use my mind
I put down the knife, and take the bullets out my nine
My only crime was that I'm too damn kind
And now some scandalous motherfuckers wanna take what's mine
But they can't take the respect that I've earned in my lifetime
And you know they'll never stop the furious force of my rhymes
So like they say, every dog has its day
And like they say, God works in a mysterious way
So I pray
Remembering the days of my youth
As I prepare to meet my moment of truth
Efter detta dramatiska ljus - Guru har precis gått från ren och skär suicidal ångest till att bestämma sig för att kämpa vidare - kommer inte heller en refräng. Det vore nästan en skymf mot allvaret vi nyss bevittnade. Istället scratchar DJ Premier in beatet från Gang Starrs gamla singel "Who's gonna take the weight" (kanske som ett svar på Gurus textrad "remembering the days of my youth") och lägger på en samplad röst av en pastor som säger "You shall know the truth and the truth shall set you free" på låg volym.
Därefter är Guru redo att hoppa in i matchen igen med en tredje vers som är en ren styrkedemonstration, det är klassisk rap, rap som inte handlar om något annat än att vara tuff och slänga ur sig snygga rim. Det är inte världens fetaste vers, denna tredje och sista vers, men det gör inte så mycket, den är mest där för att visa att Guru inte har gett upp, han kämpar vidare, hans energi är allt annat än död. Det är ett styrkebevis. Och efter denna förlösning kommer så refrängen igen till slut och knyter ihop säcken på ett tillfredsställande sätt. Låten har samma uppbyggnad som Beethovens tredje symfoni - ett berättarjag presenterar sig, problemen smyger sig på och orosmolnen blir allt mörkare, men efter en inre kamp slutar allt i triumf.
När DJ Premier uppträdde i Stockholm i somras spelade han denna låt och ville liksom aldrig sluta spela beatet, han lät den vackra loopen gå om och om igen innan låten sattes igång. Jag förstår honom. Det är ett så vackert beat. Han bytte dock låt innan andra versen började. Jag förstår det med. Gurus öppenhjärtliga ångestlyrik är inget som lämnar en nära vän som DJ Premier oberörd, det är kanske inget man orkar höra en festlig lördagkväll på Debaser Medis. Vila i frid, Guru.
They say it's lonely at the top in whatever you do
You always gotta watch motherfuckers around you
No one is untouchable, no man is bulletproof
We all must meet our moment of truth