Lycka till med att hitta låtar från "Compton" på YouTube eller liknande :P

Hiphop
Dr. Dre
”Compton”
(Aftermath/Universal)
Betyg: 4

Dr. Dre var kanske inte hiphopens första superproducent (Marley Marl konkurrerar om den titeln), men han var den första producenten som blev en stjärna som soloartist när han 1992 släppte sitt ofattbart inflytelserika debutalbum ”The chronic”. Skivan hade ett hårt gungande sound, skapat med både funksamplingar och lena syntslingor, som musikaliskt inspirerade lika många hiphopartister som N.W.A.:s ”Straight outta Compton” inspirerade textmässigt. Likt Miles Davis ”Kind of blue” eller Marvin Gayes ”What’s going on” finns det ett före och ett efter ”The chronic”.

Uppföljaren ”2001” från 1999, en konstnärlig och kommersiell triumf som blev en ännu mer slitstark klassiker, befäste Dr. Dres position i musikvärlden och höjde samtidigt förväntningarna på hans nästa album. Högtidligt annonserade han att denna skiva, ”Detox”, skulle bli hans sista som artist. Efter många år av hemlighetsfulla inspelningar och ständigt framskjutna releasedatum övergavs projektet – antagligen ett bra beslut. För om Dr. Dre idag hade släppt en skiva med fem-tio år gamla inspelningar med Eminem och 50 Cent som främsta gästartister hade den knappast tagit världen med storm. Hiphop är en färskvara, det är skivorna som lyckas fånga ett nu som blir klassiska.

”Compton”, som består av helt nya inspelningar, är fullt av den intensitet och den energi som finns i en snabb och glädjefylld skapelseprocess. Dr. Dre har sagt sig vara inspirerad av den färska filmen om N.W.A., ”Straight outta Compton”, men det är uppenbart att gnistan som fått igång hans musikskapande är den vanliga: en fantastisk rappare. 1992 var det Snoop Dogg, 1999 var det Eminem, 2015 är det Kendrick Lamar. Den gudabenådade hiphoppoeten, vars två senaste album har haft Dr. Dre som exekutiv producent och släppts på dennes egen skivetikett Aftermath, rappar på tre låtar på ”Compton” och hans ande vilar över hela skivan.

Denna svanesång är en vemodig och varmt mäktig skiva, ett fokuserat och homogent album som samtidigt är rikt på detaljer och infall. Det är också det lugnaste verket i Dr. Dres karriär - jämfört med tidigare skivor finns här få kontroversiella textrader men också få rejäla dansgolvshits.

Gamla vänner som Snoop Dogg, Ice Cube, Xzibit och Eminem tittar förbi, men i fin Dr. Dre-tradition lämnas mycket mikrofonutrymme åt yngre och hittills ganska okända begåvningar, som Justus, Jon Connor och Anderson .Paak. Själv rappar Dr. Dre utmärkt – som vanligt skriver han inte sina texter själv men han levererar dem bättre än någon annan spökskrivarkonsument i branschen.

Precis som han gjort sedan slutet av nittiotalet skapar Dr. Dre de flesta beatsen tillsammans med andra producenter, och även på denna front finns nytt blod i form av framförallt Dem Jointz och DJ Dahi. Mer uppseendeväckande är att en låt är producerad tillsammans med DJ Premier, en lika stor ikon inom nittiotalets New York-hiphop som Dr. Dre är för västkusten.

Vilket känns symptomatiskt: ”Compton” är trots sin titel Dr. Dres minst lokalpatriotiska skiva rent musikaliskt, hans enda lojalitet är mot hans egen konst. 2015 handlar den mer om jazzigt blås och luftig neosoul-sång än om väsande syntar och klinkande pianon. Efter 30 år i branschen fortsätter han att söka och utvecklas, och resultatet blir lika tungt svängigt som alltid. Få artister imponerar lika mycket som Dr. Dre.

Bästa spår: ”All in a day’s work”

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2015-08-09)

PS om någon är nyfiken på hur "Detox" skulle kunna ha låtit så har jag gjort en playlist med 20 låtar som Dr. Dre producerat och i många fall gästat under perioden 2005-2010, check it out. Jag valde denna tidsperiod för innan dess fanns det en period (2000-2002) där Dr. Dres produktioner och gästframträdanden känns som en förlängning av "2001"-skivan och det soundet. Sedan följde en period (2003-2004) där Dr. Dres sound och roll förändrades - han började göra låtar för 50 Cent och G-Unit och började fasa ut westcoast-gänget som han hängde med i efterdyningarna av "2001". 2005 är han tillbaka i full kraft, med skivor som The Games "The Documentary" och 50 Cents "The Massacre", och jag tycker att hans nya sound har "landat" här, och jag gissar att han nu på riktigt börjat jobba med sitt nya album. 2008 sa Snoop Dogg att "Detox" var klar och skulle släppas, men det stämde ju inte. 2009 var det tänkt att skivan skulle släppas, efter Eminems "Relapse" och 50 Cents "Before I self destruct", två skivor där Dr. Dre visade sig vara taggad på att producera mycket, men hans album sköts upp ytterligare. 2010 kom den sista kraftansträngningen, när "Detox"-låten "Under pressure" läckte och singlarna "Kush" och "I need a doctor" släpptes. Men sedan blev det tyst - det släpptes knappt någon ny Dr. Dre-producerad musik under 2011, och han gästade ingen singel förrän 2012. När en ny "Detox"-låt äntligen hördes, T.I.-duetten "Popped off" som smögs ut på T.I.:s mixtape "Fuck da city up", hördes ett rätt lamt sound och man förstod varför Dr. Dre inte velat släppa låten som en egen singel. Här någonstans måste han ha börjat ge upp "Detox"-projektet, tänker jag. Fast det skulle dröja till 2014 innan han meddelade att "Detox" inte skulle släppas, och först för några veckor sedan avslöjade han varför: för att han inte tyckte att musiken lät så bra. Nej, det kan man förstå, om det består av låtar som han spelade in 2005-2010 med ett sound som kanske lät fräscht då men inte lika kul idag. Hur som helst, playlisten jag svängde ihop består av de låtar som jag tyckte lät bäst och hittigast (alltså låtar som Dr. Dre skulle kunna ha övervägt att ha med på sin egen skiva, innan han skänkte bort dem till andra artister) och som inte lät mer artisten som producerades än som Dr. Dre själv (Eminems "We made you" skulle ju aldrig kunna platsa på ett Dr. Dre-album). Ja, det är ju 100 procent gissningar helt enkelt, men det är ändå lite kul att lyssna och fantisera om vilken skiva som det kunde ha blivit. Jag är glad att Dr. Dre släppte "Compton" istället för "Detox" (eller ingenting alls), men en mystisk skiva lämnar inte ens tankar så lätt.