"Idomeneo"
av Wolfgang Amadeus Mozart
Libretto: Giambattista Varesco. Regi: Tobias Theorell. Scenografi och kostym: Magdalena Åberg. Ljus: Torben Lendorph. Medverkande: Jonas Degerfeldt, Katija Dragojevic, Marianne Hellgren Staykov, Malin Byström m.fl. Kungliga hovkapellet och Kungliga operans kör. Dirigent: Lawrence Renes.
Scen: Drottningholms slottsteater
Idomeneus var enligt myten en grekisk general som efter framgångar i Troja reste hem till Kreta där han var kung, men på vägen hem drabbades hans skepp av en fruktansvärd storm. I desperation svor Idomeneus till havets gud Poseidon att om han skulle nå land helskinnad så skulle han offra den första levande varelse som han fick syn på. Skeppet förliste, Idomeneus överlevde. Men den han möttes av på Kretas strand var hans son Idamante.
Enligt ursprungsmyten utförde Idomeneus det fruktansvärda dådet som han lovat. Men i Mozarts opera ”Idomeneo” från 1781 har ett lyckligt slut påtvingats. I sista stund, när Idomeneo efter mycket vånda ska genomföra avrättningen, hejdas han av en röst som meddelar att Neptunus (Poseidon) ändrat sig. Guden kräver inte längre ett mänskligt offer, utan nöjer sig med att Idomeneo abdikerar från tronen och lämnar över makten till sin unge godhjärtade son.
Med detta fångade Mozart upplysningens anda: en längtan efter goda regenter som skulle styra förnuftigt och utan brutalitet. Men operan är också en gripande skildring av relationen mellan en far och en son. Själv hade den 24-årige Mozart ett spänt förhållande till sin pappa Leopold. ”Idoemeno” är en kärlekshistoria – inte bara mellan Idamante och Ilia, utan också mellan Idamante och Idomeneo. En berättelse om att försöka förstå det som aldrig förklaras, försöka acceptera det som går emot ens känslor, försöka förlåta den som ska ta ens liv – bara för att det är ens älskade pappa det handlar om.
I denna uppsättning får vi fenomenala sånginsatser av framförallt Malin Byström (Elettra) och Katija Dragojevic (Idamante) samt fantastisk scenografi och kostym – Drottningholmsteaterns klassiska rekvisita förenas med Kungliga operans friska kreativitet. Elettras blodröda klänning förvandlas till en sjö av blod som hon försvinner ner i, spektakulärt och tragiskt. Men dör hon? Nej, sa Mozart som var mån om en feelgood-final, men regissören Tobias Theorell tycks se annorlunda på saken. En annan sak som ändrats är att Idamantes hjältedåd i tredje akten är bortklippt – ett utmärkt beslut, han behöver inte hjältestatus för att vi ska känna sympati för honom.
Lika mycket som ”Idomeneo” handlar om en ung mans känslor för sin pappa är det en berättelse om en general som kommer hem efter ett långt krig, traumatiserad av alla fasor. Idomeneo hallucinerar likt en ångestriden Macbeth, besatt av offret som hänger i luften. Var kommer egentligen denna dödsdrift ifrån? Är det en grym Neptunus som ständigt påminner honom om uppdraget att fortsätta blodsutgjutelsen, eller är det en mörk gestalt som finns inom Idomeneo själv? Dessa frågeställningar gör Theorells ”Idomeneo” verkligt modern – det blir en opera om vad krig gör med en människa som överlever.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
(Dagens Nyheter 2014-09-09)