”I skuggan av betongen 2014” Medverkande: Petter, Timbuktu, Looptroop, Stor, Linda Pira, Jenny Wilson, Mohammed Ali, Silvana Imam, Grillat & Grändy, Adam Kanyama, Femtastic med flera Scen: Hamburger Börs, Stockholm Betyg: 4
Nyligen valdes The Latin Kings in i Swedish Music Hall of Fame och hamnade i samma sällskap som ABBA, Ebba Grön och andra oändligt inflytelserika svenska artister som debuterade för minst 20 år sedan. Det var precis så länge sedan gruppens debutalbum ”Välkommen till förorten” släpptes och blev startskottet för den svenskspråkiga hiphopen och en vitamininjektion i hela den svenska populärkulturen.
Men det var The Latin Kings andra album ”I skuggan av betongen” som släpptes 1997 som var riktigt epokgörande för den svenska hiphopkulturen. De producerade skivan själva och gav ut den på sin egen nystartade skivetikett Redline Records – idag en central punkt i Sveriges hiphopscen, med artister som Stor och Linda Pira i stallet. Och musiken var mogen, känslosam och kompromisslös, vilket blivit ett ideal för flera generationer av svenska rappare.
Så när Swedish Music Hall of Fame nu anordnar en hyllningskonsert till The Latin Kings, och låter ett dream team av svenska hiphopartister framföra en skiva av gruppen från början till slut, faller valet på ”I skuggan av betongen” i stället för den spretiga och spralliga debuten. Det är klokt, för den tonårige Dogges charmiga nödrim på ”Välkommen till förorten” skulle ingen kunna göra vettiga covers av – Adam Tensta gör ett behjärtansvärt försök i ”Snubben”, konsertens sista extranummer – medan låtarna på ”I skuggan av betongen” finns i varenda svensk rappares DNA.
Första låten ”Passa micken” görs av Petter och Silvana Imam, svensk hiphops mest etablerade man respektive mest hypade unga kvinna. En markering: hela spektrumet av svensk hiphop älskar The Latin Kings. Den följs av ”Borta i tankar”, albumets första singel, en låt som med sin beckmörka melankoli fick den svenska hiphopen att mogna lika mycket som Geto Boys ”Mind playing tricks on me” hade gjort för den amerikanska. Denna klassiker görs av Timbuktu, Stor, Nääk – tre stjärnor från varsitt läger – med refrängsång av Natty Silver som faktiskt var med på originalet. Så fortsätter det i låt efter låt – konstellationen av framförande artister väcker lika mycket glädje som själva låten.
Något som har skett sedan gruppen slog igenom, och följdes av en första våg av populära svenskspråkiga rappare, är att kvinnliga artister nu har en nästan lika självklar plats som män, vilket konserten återspeglar på ett fint sätt. Dogges klassiska rim får ännu mer lyster när de levereras av Linda Pira, Lilla Namo eller Rawda från 14X, och även om Femtastics version av ”Blend dom” låter lite kaotisk får gruppen mest jubel av alla under hela kvällen. För de är en sådan fantastisk syn, de utstrålar så mycket attityd och energi.
Charmigast är Grillat & Grändy som iförda solglasögon gör den porriga ”Så skön” med en nyskriven text. Även Jaqe gör en ny fin text till extranumret ”De e knas” som framförs tillsammans med Stor. Det är så hiphopartister oftast hyllar sina hjältar: genom citat och inspiration snarare än genom regelrätta covers. Att utan att ändra något återge en annan rappares text är både svårt – något Jenny Wilson får erfara när hon kommer av sig i sin vers i ”Vardagsmat” – och lite karaokelikt. Att den brokiga artistskaran ändå får ”I skuggan av betongen 2014” att kännas som en meningsfull konsert beror på den kärleksfulla stämningen, en kärlek som förenar publik med artister och som mer har att göra med stolthet än med nostalgi. Det här är svensk hiphop. Det här är familjens rötter.