johannes brahms

Publicerat i: Allmänt


Stackars Brahms. En gång i tiden räknade man honom som ett av "de tre B:na" - Bach, Beethoven och Brahms - men sedan länge har han degraderats till att "bara" vara en av romantikens absolut främsta tyska tonsättare. Något geni var han inte, och den samtida tysken Wagners status är betydligt högre. Wagner är ju mer intressant, både som person och rent konstnärligt. Men jag vägrar ge upp om Brahms, då och då försöker jag ge mig in i hans musikvärld. Idag är en sådan dag. Jag utgick från denna tes: 1) allt som Brahms gjorde som ungtupp kan man skippa, det är hans sista två decennier i livet, från 1870-talets mitt och framåt, som är värt att lyssna på, 2) hans symfonier och stora orkesterverk är kanske ståtliga och imponerande, men också fett tråkiga, det måste vara i det mindre formatet som han kom till sin rätt som mest, och 3) vokalmusiken är ett eget kapitel och får tas itu med en annan gång. Jag gjorde då en playlist med Brahms musik för solopiano (1878-1893) och en med annan kammarmusik av Brahms från 1873-1893 och de blev faktiskt riktigt bra. Största överraskningen var musiken för klarinett + piano eller stråkkvartett som Brahms komponerade i början av 1890-talet - otroligt fin, innerlig, blygsam musik. Den som ändå kunde spela klarinett.