En sista fråga: i en scen i Agnes stränder pratar du om Jacques Demy, och du gör en parafras på René Magrittes tavla Älskarna för att illustrera er kärlek. Magrittes tavla visar ett älskande par som omfamnar varandra men deras läppar kan inte röra vid varandra eftersom deras ansikten är täckta. Det är en ofullständig kärlek, det finns ett fysiskt avstånd...

- Den scenen kom till efter att jag på en loppmarknad såg gamla foton på filmskapare och av en ren slump låg en bild på mig och på Jacques Demy precis bredvid varandra. Jag blev så rörd. Jag frågade mig själv: är vi nu ett älskande papperspar? Men jag kom fram till att svaret var nej eftersom kärlek även innehåller något fysiskt och sentimentalt. Scenen du pratar om är en hyllning till Magritte och mannen och kvinnan med vitt tyg som täcker deras ansikten. I min film går de baklänges in i mitt hus. Mannen har stånd – denna tre sekunder långa bild gjorde att Canal+, som hade köpt rättigheterna till filmen, vägrade visa filmen på dagtid – det handlade om köttslig kärlek. För jag ville visa att kärlek inte bara är papper, det är också något som uttrycks med kropparna. Vad var det du ville veta?

Jo, frågan är väl egentligen: är kärlek starkare än döden?

- Jag vet inte vad det betyder. När man älskar någon och den älskar en tillbaka slutar man inte älska den personen. Om man älskar sina föräldrar slutar man inte älska dem för att de dör. När det gäller kärlek mellan man och kvinna: det är klart att jag saknar Jacques Demy. I Agnes stränder känner man kanske av att jag saknar honom, fast jag pratar inte så mycket om det. Men man känner hans frånvaro. Jag tyckte det var fint att få in det på ett så pass ljust och lätt sätt. Det är en glädjefylld film, den är full av energi, den handlar inte om att begråta någon som inte finns längre, den är inte romantisk på det sättet.

Läs hela intervjun här. Och läs gärna det jag skrivit här på bloggen om Agnes Vardas "Efterskörd" och "Agnes stränder", två filmer jag älskar, framför allt den förstnämnda.