Denna lät ännu bättre live!

Gold Panda
Scen: Debaser Medis, Stockholm
Betyg: 4 

Något har hänt med Sveriges indiekultur. Nya vindar blåser. Det är lördag kväll på huvudstadens största scen för indiemusik, och här finns varken gitarrer eller vokalister i sikte.

Förändringen har inte skett över en natt. När Debaser Medis öppnade hösten 2006 bestod bokningarna till stor del av konservativ rock som Johnossi, Takida, Backyard Babies och Timo Räisinen. Idag bjuds vi istället på en konsert med den brittiske DJ:n och producenten Gold Panda som skapar instrumental elektronisk musik av det mer experimentella slaget. Lokalen är så gott som full och alla dansar glatt. Det hade inte hänt för bara några år sedan men nu är det fullständigt självklart. Att sia i vilken musik som ”är framtiden” är meningslöst – men detta är samtiden, och den är vacker.

Gold Panda, som egentligen heter Derwin Shlecker, är en 33-årig engelsman. Hans musik bär spår av post-dubstep-rytmer, technons episka ljudlandskap, folktronicans organiska grooves, mjuka housepianoackord, chillwavens drömska loopar, glitchens knaster och Araabmuziks hiphopkaos – men även om han inte uppfunnit ingredienserna är receptet för att mixa ihop dem hans eget. Balansgången mellan lättillgänglighet och minimalism är perfekt – det låter smart men aldrig för smart, det är musik som man både kan dansa sig svettig till och ha som sällskap till en kopp kaffe.

Det närmaste Gold Panda har varit en hit är singeln ”You” från 2010, som är så underbart vanebildande att popsångerskan Charli XCX spelat in en cover av den. Att det är hans största låt är pandan väl medveten om: det är konsertens självklara höjdpunkt, utsträckt till majestätisk längd, och ett tag innan han spelar den blandar han in låtens vokalsampling i en annan låt för att på så sätt plantera ett frö och skapa förväntningar. Över huvud taget har Gold Panda en fin känsla för dramaturgi och dynamik, även inom enskilda låtar som ständigt morfas och får nya nyanser, och till slut har han lyckats få även den kyligaste åskådaren att dansa. Det enda jag kan klaga på är att min favoritlåt, den bitterljuva halvtempoballaden ”Casyam_59#02”, aldrig spelas.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-02-10)