Sohn
Scen: Debaser Strand, Stockholm
Betyg: 2

Engelsmannen Toph Taylor albumdebuterade i år under artistnamnet Sohn, men denna indie-R&B-skepnad är bara Taylors senaste projekt. I mitten av nollnolltalet var han en fjärdedel av det mer traditionella indiebandet Trouble Over Tokyo, som dock splittrades innan debutalbumet spelades in. Taylor förvandlade då Trouble Over Tokyo till ett mer elektroniskt soloprojekt och gav ut flera album under detta namn, innan han sadlade om till sin senaste inkarnation, med ett sound som lånar inte så lite från How To Dress Well.

Taylor är en musikalisk kameleont som jobbar hårt (ett av sina få mellansnack ägnar han åt att skryta om hur många konserter han genomfört i år) och är skicklig på det han gör. Rytmerna skramlar lagom modernt, mollackorden och de dystra texterna matchar varandra och framförallt sjunger han väldigt bra. En röst som är len, når högt och inte behöver dränkas i effektfilter. Men det är en röst som passar bättre i ett ultrapoppigt pojkband än i en typ av musik som utforskar mörker och själ.

För det som avgör skillnaden mellan dussin-indie-R&B och riktigt bra indie-R&B är samma sak som skiljer dussinsoul från omvälvande soul: sångarens förmåga att öppna sig, blotta sig och komma nära. Men Sohn behandlar musiken som något snyggt och trevligt. Texterna är genremässigt korrekta men samtidigt platta och klichéfyllda, de erbjuder ingen nyckel till Taylors inre – han tycks inte ta orden på allvar, vilket gör det svårt för lyssnaren att göra det.

Ett annat problem är att nästan alla Sohns låtar följer samma mall, samma långsamma tempo, samma mjukt mörka stämning. Det är nästan som en modern bluestolva. Efter att ha spelat nio sådana låtar säger han ”Ok, let’s see how much Swedes move” och bränner av den relativt dansanta ”Artifice”. Men vid det laget har publiken, ett välfyllt Strand, vaggats in i det kompakta emo-myset och någon röjig dansstämning lyckas aldrig etableras, trots att flera upptempolåtar följer. Att Sohn hela konserten igenom står skyddad bakom sitt elektroniska smörgåsbord som vore det en talarstol gör inte saken bättre.

Som bruksmusik fungerar Sohn fint, men eftersom han är så slipad och distanserad live kan man lika gärna lyssna på hans skiva.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2014-12-04)