Han inledde med denna!

The-Dream
Scen: Berns, Stockholm
Betyg: 4

Terius ”The-Dream” Nash är R’n’B-snillet som skrivit och producerat hitlåtar åt Rihanna (”Umbrella”), Beyoncé (”Single ladies”) och Mariah Carey (”Touch my body”). Men hans karriär som soloartist har gått trögare. Han har varken en stjärnas utseende eller en extrovert personlighet, och hans låtar som ofta utforskar de minst mysiga sidorna av sexualitet och relationer går inte hem hos alla.

Senaste albumet ”IV Play” som släpptes i somras var ett desperat försök att vända den negativa kommersiella trenden, med tuff image och kända gästartister i stället för de personliga texter och musikaliska uppfinningsrikedom som utmärkt hans tidigare skivor.

På Berns backas han upp av ett tremannaband som öser på med keyboards, trummor och bas, ett spelglatt gäng som tyvärr ofta dränker The-Dreams lågt mixade soulstämma. Det är långt ifrån fullsatt i lokalen, men de som kommit är entusiastiska fans som sjunger med i alla låtar. Den blyga artisten gläds uppenbarligen av all kärlek, och blir under konsertens gång alltmer avslappnad. När han gör entré är det i en sorts rustning av svarta kläder, tjock läderjacka, keps och solglasögon; efter några låtar vågar han ta av sig jackan, och i den sista låten även solglasögonen.

Konserten är ändå det närmaste R’n’B kommer inåtvända indieband som stirrar ner i sina skor. Inget mellansnack, inga high fives till fronttrupperna som stäcker fram sina händer, och då verkar The-Dream ändå vara på gott humör konserten igenom. Han dansar på ett rörande fåfängt sätt, visar stolt upp sina bästa moves.

En höjdpunkt är när Prince-pastischen ”Fast car” sömlöst övergår till den bittra balladen ”Nikki”, men i övrigt rör The-Dream inte vid sin rika katalog av nakna och nattsvarta soulmästerverk. Trist, men han har så många hits och levererar dem med en sådan pondus att konserten blir en vinnare ändå. Bluesiga ”Too early” låter tyngre än på skiva, ”Right side of my brain” lyser extatiskt och ”Ditch that” är furiöst svängig. Fler borde upptäcka denna R’n’B-konstnär, vars brist på coolhet är en av hans styrkor.

(Dagens Nyheter 130916)



I samband med "IV Play" släppte The-Dream EP:n "Climax" som bestod av fyra låtar - två singlar som var för gamla för att platsa på "IV Play" (den mediokra "Roc" och Boogie Down Productions-hyllningen "Dope Bitch" som är asbra), den ganska grova "jag föraktade henne men sedan blev jag kär i henne"-låten "Thirsty Whore" och så denna sorgsna klubbpärla, "Com'on".