(från Dagens Nyheter 130913)
Danspop
Avicii
”True”
PRMD/Universal
2
Tim ”Avicii” Bergling är 24 år gammal men har redan innan detta debutalbum uppnått saker som de flesta artister bara kan drömma om. Han har sålt ut ett par konserter på Globen. Han har remixat Madonna och uppträtt live med henne. Han har släppt en singel, ”Levels”, som utan heta gästartister sålde platina i både USA och Storbritannien och tog sig till toppen av respektive lands danssingellistor.
Hur kommer då detta sig? Är housemusiken vår tids popmusik? Är världen äntligen redo att omfamna den instrumentala dansmusiken som något folkligt och lättälskat?
Nja. Avicii blev inte gigantisk förrän han tog klivet från poppig house till pop med houseinslag.
Man kan jämföra Aviciis debutalbum ”True” med The Beatles debutalbum ”Please please me” som släpptes för 50 år sedan. The Beatles började som ett rock’n’roll-band som spelade covers av Little Richard-låtar på barer i Hamburg innan de skaffade en snäll look och började skriva poplåtar; Avicii gjorde tyngre dansmusik och en cover av Cassius houseklassiker ”Feeling for you” innan han gradvis bytte spår. Nu när debutalbumet är här, fyra år efter debutsingeln, är metamorfosen fulländad: detta är danspop med mjuka ackordföljder, traditionella instrument och sång i alla låtar utom en. När The Beatles debuterade var de inte längre ett rock’n’roll-band, de var något mer än så, och på samma sätt är Avicii inte längre en houseartist utan något större och bredare.
Likheterna slutar där.
Precis som Swedish House Mafia gör Avicii dansmusik som egentligen inte är avsedd för dansgolv – allt ljud är så komprimerat att musiken låter likadant oavsett om den hörs i en mobiltelefon, från en radio eller på en fotbollsarena. Det är en anledning till att Avicii blivit så populär – en annan är att han sett till att involvera publiken via sociala medier. Singeln ”X you” gjorde han genom att samla in fansens musikaliska idéer och skapa en låt med dessa som byggstenar, och på Instagram filmas just nu officiella videotrailers till albumets låtar genom att fans lägger upp filmsnuttar och förser dem med hashtaggar – de mest gillade klippen vinner. En slug men framgångsrik strategi som appellerar till dagens fåfänga: även som konsument vill man vara individualist och skapa själv.
”True” är full av pumpande pop med välskräddade refränger och ett ständigt flöde av instrumentala krokar. Det är en skiva som klänger sig fast i lyssnaren på ett skoningslöst och effektivt sätt. Men den uttrycker ingenting, förutom sin längtan att bli omtyckt. Houseklubbarnas dekadenta sug finns ingenstans, inte discokulturens hjärtskärande flykttema heller och låtarnas livsbejakande energi bromsas av den blankpolerade produktionen.
Avicii gör ett ärligt och ambitiöst försök att förena två motpoler, den hitsingelfokuserade danspoppen och det subtilt dynamiska albumformatet. Men trots att han slänger in allt från stompig country och boogiedisco till soulkvidande och Antony & The Johnsons-allvar i mixern blir resultatet bara en jämntjock smoothie. Den skickliga houseartisten Avicii lyser med frånvaro från sitt eget debutalbum.
Bästa spår: ”Heart upon my sleeve”
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
Danspop
Avicii
”True”
PRMD/Universal
2
Tim ”Avicii” Bergling är 24 år gammal men har redan innan detta debutalbum uppnått saker som de flesta artister bara kan drömma om. Han har sålt ut ett par konserter på Globen. Han har remixat Madonna och uppträtt live med henne. Han har släppt en singel, ”Levels”, som utan heta gästartister sålde platina i både USA och Storbritannien och tog sig till toppen av respektive lands danssingellistor.
Hur kommer då detta sig? Är housemusiken vår tids popmusik? Är världen äntligen redo att omfamna den instrumentala dansmusiken som något folkligt och lättälskat?
Nja. Avicii blev inte gigantisk förrän han tog klivet från poppig house till pop med houseinslag.
Man kan jämföra Aviciis debutalbum ”True” med The Beatles debutalbum ”Please please me” som släpptes för 50 år sedan. The Beatles började som ett rock’n’roll-band som spelade covers av Little Richard-låtar på barer i Hamburg innan de skaffade en snäll look och började skriva poplåtar; Avicii gjorde tyngre dansmusik och en cover av Cassius houseklassiker ”Feeling for you” innan han gradvis bytte spår. Nu när debutalbumet är här, fyra år efter debutsingeln, är metamorfosen fulländad: detta är danspop med mjuka ackordföljder, traditionella instrument och sång i alla låtar utom en. När The Beatles debuterade var de inte längre ett rock’n’roll-band, de var något mer än så, och på samma sätt är Avicii inte längre en houseartist utan något större och bredare.
Likheterna slutar där.
Precis som Swedish House Mafia gör Avicii dansmusik som egentligen inte är avsedd för dansgolv – allt ljud är så komprimerat att musiken låter likadant oavsett om den hörs i en mobiltelefon, från en radio eller på en fotbollsarena. Det är en anledning till att Avicii blivit så populär – en annan är att han sett till att involvera publiken via sociala medier. Singeln ”X you” gjorde han genom att samla in fansens musikaliska idéer och skapa en låt med dessa som byggstenar, och på Instagram filmas just nu officiella videotrailers till albumets låtar genom att fans lägger upp filmsnuttar och förser dem med hashtaggar – de mest gillade klippen vinner. En slug men framgångsrik strategi som appellerar till dagens fåfänga: även som konsument vill man vara individualist och skapa själv.
”True” är full av pumpande pop med välskräddade refränger och ett ständigt flöde av instrumentala krokar. Det är en skiva som klänger sig fast i lyssnaren på ett skoningslöst och effektivt sätt. Men den uttrycker ingenting, förutom sin längtan att bli omtyckt. Houseklubbarnas dekadenta sug finns ingenstans, inte discokulturens hjärtskärande flykttema heller och låtarnas livsbejakande energi bromsas av den blankpolerade produktionen.
Avicii gör ett ärligt och ambitiöst försök att förena två motpoler, den hitsingelfokuserade danspoppen och det subtilt dynamiska albumformatet. Men trots att han slänger in allt från stompig country och boogiedisco till soulkvidande och Antony & The Johnsons-allvar i mixern blir resultatet bara en jämntjock smoothie. Den skickliga houseartisten Avicii lyser med frånvaro från sitt eget debutalbum.
Bästa spår: ”Heart upon my sleeve”
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli