Wiz Khalifa
Scen: Arenan, Fryshuset, Stockholm
Betyg: 3
För att skapa sväng krävs luft. Rymd i musiken, tomrum mellan taktslagen, hål där toner och ord kan trilla ner och överrumpla lyssnaren. Så skapas ett groove, så får artister oss att le, digga och dansa. Funk bygger på denna idé, James Browns minimalism, och hiphop har av samma anledning utforskat minimalism på olika sätt sedan dag ett.
Men det finns en konflikt mellan den minimalistiska och det poppiga. Mellan det afroamerikanskt rytmfokuserade och det europeiskt ackordfixerade, om man så vill. Gränsen mellan de två ritas ständigt om, ett kontrakt som gång på gång återförhandlas.
Wiz Khalifa har för sin egen del omförhandlat det musikaliska kontraktet flera gånger. Efter två sympatiska men generiska album och ett utsökt mixtape slog han sina påsar ihop med den R&B-producentduon Stargate och släppte monsterhitten ”Black and yellow”. Det blev startskottet på en mer poppig fas i hans karriär, och han charmade en enorm publik på Way Out West-festivalen 2011.
Men nu vill Wiz Khalifa vidare. Nyligen släppte han den jazzinspirerade EP:n ”Live in concert” i samarbete med Curren$y, och konserten på Arenan är den diametrala motsatsen till det soliga myset på Way Out West. Istället för en ensam DJ ackompanjeras han nu av trummis, basist, keyboardist och DJ, och bandet har en allt annat än undanskymd roll. Låtarna arrangeras om till syntig rapmetal, då och då med avbrott för Rhodes-jazzig soul där Wiz Khalifa sjunger oväntat bra. Men bandet fyller varje sekund med fläskigt ös, och någon dansant minimalism är inte att tala om.
Att Wiz Khalifa har vuxit upp märks även i hans framtoning. Han var nitton när han släppte sin första skiva, nu har han fyllt tjugosex och den spralliga naiviteten är borta, i stället är han avslappnat kontrollerad och säger till publiken att det är viktigt att de tar sig hem säkert till sina nära och kära efter konserten. Att han nyligen gift sig och blivit pappa tycks ha påverkat honom som tidigare hade sorglöshet och munter dekadens på sitt visitkort.
Kvällens höjdpunkt är uppvärmaren Trinidad James, som skapar ett kokande party endast med hjälp av en dj, en sidekickrappare och tunga låtar som ”All gold everything” och ”Hipster strip club”. Extra kul att svenska underbarnet Yung Lean gör ett inhopp.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli
(Dagens Nyheter 2013-10-12)