Macklemore & Ryan Lewis
Scen: Ericsson Globe, Stockholm.
Betyg: 2

Den Seattlebaserade duon bestående av rapparen Macklemore och producenten Ryan Lewis slog igenom med den käcka singeln ”Thrift shop” i fjol. En låt som handlade om att vara fattig och handla kläder secondhand i stället för att tråna efter lyxiga märken, och vara glad för allt som livet ger à la Baloo.

Macklemore & Ryan Lewis låtar dryper av övertydliga budskap, men de balanserar moraliserandet med poppiga beats och motorvägsbreda refränger. Det är hiphop för bröllopsfester snarare än häftiga klubbar.    Live har de ett stort band med blåsare, stråkar, sångare och dansare. Trots alla musiker på scen förekommer en hel del playback, men det är i linje med musikens karaktär. Macklemore & Ryan Lewis har en paradoxal kombination av längtan efter autenticitet – rejäl gammaldags hiphop, att vara en modern motsvarighet till Pete Rock & C L Smooth – och en längtan efter motsatsen, att bryta mot reglerna och vara skämtsam eller allvarlig på oväntade ställen, och sampla irländsk marschmusik hellre än funk och soul.

De mestadels tonåriga fansen i publiken är entusiastiska. De skuttar, viftar med armarna och skriker. Och i konsertens mest gripande låt, homofobimotståndssången ”Same love”, sjunger de med inte bara i refrängen utan även i de rappade verserna.

Ibland blir det buskis. I ”And we danced” har Macklemore på sig lustig peruk och glittrande mantel, och i ”White walls” är han utklädd till mexikansk mariachimusiker. Allt skruvas upp ännu mer när konfetti regnar, rökmaskinen avfyras, eldslågor slår upp från scengolvet och enorma bollar faller ner från taket. Duon vill bjuda på en maxad show och tar i med alla trick som finns i boken. I det sista extranumret springer Macklemore in på scenen och vajar med en Sverigeflagga, klädd i en t-shirt med ett svenskt ölmärkes logga på, bara för att vara på den säkra sidan.

Det är tröttsamt och framför allt onödigt. Den emotionella kraften i de mer självutlämnande låtarna, som ”Starting over”, försvinner bland all publikfriande spexighet. Macklemore & Ryan Lewis ger allt, och ger ändå för lite. 

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2013-10-06)