Herodias (1843) av Hippolyte De La Roche (1797 – 1856). Fin va? Tydligen var Herodias, en kvinna som levde samtidigt som Jesus och enligt legenden skrattade åt den korsfäste profetens lidande, för vilket hon dömdes till att ständigt återfödas, en inspirationskälla (bland många) för rollfiguren Kundry i Wagners "Parsifal". Åh ständigt denne Wagner, ständigt får han en att tolka och fundera och försöka förstå, aldrig blir man klar. Jag älskar i och för sig konst som innehåller mysterium, ett dunkel (så länge man anar att det finns något bakom det där dunkla, att det inte bara är en ytlig pose). Jag älskar också att tolka. Häromdagen fick jag höra att det inte finns such a thing as olika tolkningar, att det finns en sanning om varje konstverk och att man bara kan komma mer eller mindre nära denna sanning. Jag undrar om det stämmer.