Bruno Mars
Plats: Ericsson Globe, Stockholm
Betyg: 3  

”Hatt & blås” kallades den typ av svensk indie som var populär i början av 00-talet, i samband med Håkan Hellströms andra skiva och Moneybrothers första: stompig vulgäreuforisk poprock med mycket hattar, linnen, testosteron och Dexys-inspirerade blåssektioner. Men ingen är så mycket hatt & blås som Bruno Mars. Hälften av hans åtta medmusiker bär huvudbonad (själv har han både hatt och väst) och tre av dem spelar blåsinstrument. Musiken är glättigt men effektivt svängig, en folklig smällkaramell à la Ricky Martins ”Livin’ la vida loca”.  

För många är Bruno Mars killen som skrev och sjöng de ultrapoppiga refrängerna till hiphopsinglar som B.o.B:s ”Nothin’ on you”, Travie McCoys ”Billionaire” och Snoop Dogg & Wiz Khalifas ”Young, wild & free”. Men när han uppträder blir det tydligt att hans hjärta bultar hårdare för gammeldags svängig popmusik – den magiska namnlösa mix av soul, rock’n’roll och pop som Phil Spector serverade i 60-talets gryning – än för rap och R&B med syntetiska ljud och programmerade trummor.

Han vill underhålla och han jobbar hårt för det. Inte nog med att han – som en tredjedel av teamet The Smeezingtons – skriver och producerar låtar som inte så mycket är singlar som de är missiler avfyrade mot topplistor. Han har även en liveshow som är perfekt inrepeterad: musikerna dansar koreograferat som en gammal soulgrupp, och Bruno Mars själv gör piruetter, ler charmigt, sjunger fint och utstrålar sexighet av ett snällare slag. Ödmjukt och publikmedvetet nog väljer han hellre att infoga andras kända låtar i sina egna – från Barrett Strongs ”Money” till Aaliyahs ”Rock the boat” – än att spela igenom hela sin katalog.

Det enda man saknar är originalitet och personlighet. Var är Bruno Mars själv – eller Peter Gene Hernandez, som han egentligen heter – i allt detta? Han är så mån om att tillfredsställa och skapa god stämning att han glömmer bort att soul handlar om smärta. Han känns mer som en riktigt bra Idol-deltagare än om en artist som vill uttrycka något. 

Men kanske är det just underhållarrollen som är kärnan i Bruno Mars personlighet. Feelgood är också ett budskap.  

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

(Dagens Nyheter 2013-11-05)