Gud. Om och om igen, jag kan inte sluta lyssna. Hur kan retrosoul låta så här bra?? När Raphael Saadiq  et al gör sån musik låter det alltid så trist, i bästa fall trevligt och artigt men ändå astrist. När Mariah Carey och Miguel sjunger duett känner man vinden i hennes hår och känner den gyllene kvällssolen när han skjutsar henne på sin motorcykel, glad för att han är den lyckligaste killen i världen, en rimlig känsla när man har Mariah Careys uppmärksamhet. Filmen i mitt huvud är suddig på ett Super 8-mysigt sätt, det är samma blick som alla Washed Outs skivomslag (det ska komma en video, men jag behöver inte se den, filmen i mitt huvud är bättre). Det finns inget oväsen, det finns inga andra ljud än denna ljuva musik. Det är sommar och livet är lätt för det enda som existerar är kärleken, förälskelsen, romansen. Hur kan en gitarr och en tamburin uttrycka allt det? Hur kan två röster och ett ord uttrycka allt det? Musik är magi. Jag älskar Mariah Carey så mycket.