Liz Harris växte upp i en hippieliknande bosättning i norra Kalifornien. De kallades för The Group och praktiserade en variant av den religiösa tänkaren Gurdjieffs lära som kallades för The Fourth Way. De som bodde där refererade till varandra som "groupers", och när Liz började göra musik valde hon Grouper som artistnamn, men ironiskt nog gör hon extremt individualistisk och ickekollektiv musik - det är bara hennes röst, hennes gitarrer och en massa effekter som hon skapar med sin dator. Jag tycker ändå att man kan höra något andligt, spaced out-flummigt och antietablissemang i hennes drömska musik, som är mörk men inte farlig. Den är bara väldigt nokturn och väldigt vacker. Jag halkade in på den av en slump häromveckan - jag läste wikipedia-artikeln om "psychedelic folk" (varför? varför inte?) och klickade mig vidare, som man alltid gör, och upptäcker något som man inte visste att man letade efter, som man alltid gör. (Jag har börjat inse att mina irrgångar på Wikipedia och Spotify kanske inte är den mest praktiska vägen för att upptäcka ny musik. Nu har jag skaffat ett konto på SoundCloud och blir yr och lycklig när jag tänker på all musik som jag kan upptäcka genom att följa olika personer med bra musiksmak och kolla vad de har like-markerat. Men det är en annan historia.) Jag upptäckte Grouper och jag lyssnade och jag tyckte att det lät underbart. Vissa låtar är mer poppiga än andra, som fina singeln "Water People", medan vissa är så vaga och drömska att de känns som modern semi-analog ambient. Hon har för övrigt gjort ett performance en gång som gick ut på att hon spelade ett musikstycke som varade i sju timmar, och publiken fick ligga och sova under tiden, glida in och ut ur sömnen. Låter mysigt. Här är en Spotify-lista med Groupers verk i kronologisk ordning som jag snott ihop. Enjoy!