Det som gjorde A$AP Rocky speciell när han brakade in på scenen 2011, med det fantastiska mixtapet Live Love A$AP, var hans omfamning av sydstaternas långsamma sound och nonchalans inför hemstadens New York tunga hiphoparv. På detta debutalbum har den musikaliska formeln förändrats något. Producenterna bakom Peso, Purple Swag och Trilla lyser med sin frånvaro – istället får vi malplacerade och helt meningslösa samarbeten med Skrillex, Danger Mouse och Florence Welch, samt 1 Train som låter som en blek gammal Wu-Tang-kopia. Trots besvikelsen är dock Long Live A$AP på det hela en bra skiva. För trots allt har få av dagens rappare en sådan hunger, karisma och direkthet som A$AP Rocky.
BETYG: 4/6 (från Nöjesguiden)
Igår var jag med i Musikguiden i P3 och snackade om A$AP Rocky och nya skivan, det var kul! Ni kan lyssna här om ni är intresserade:
Jag har lyssnat sönder Live Love A$AP (som fortfarande är knäckande bra). Tänkte på det du skrev angående direkthet, karisma osv. Är inte helt säker på det här, men på nya skivan låter Rocky för det mesta trött, obrydd, kall eller bara ofyndig? Jag tänker på Fashion Killa, Goldie, hans vers på Fuckin Problems m.m. Alltså snacka skit för all del, men gör det på ett kul/charmigt sätt.