Okej, jag gör det. Jag ska dansa för dig.

Igår var jag på Kungliga operan och premiären av Richard Strauss "Salome" i regi av Sofia Jupither. Det var så otroligt bra! Imorgon kommer min kollega Martin Nyströms recension i DN, ser fram emot att läsa den. Jag ska inte recensera föreställningen här, men jag vill bara säga detta: jag rekommenderar alla, operaälskare eller ej, att gå och se "Salome". Det är huvudsakligen ett extremt starkt drama som är tonsatt, inte som en Puccini-opera som är vacker musik som hålls ihop av en handling. Nina Stemme sjunger så fruktansvärt bra, men inte bara det, hon agerar så himla bra! Hon är ett med sin roll, hon är Salome, jag satt och gapade. Jupither hade gjort en nytolkning av de sju slöjornas dans som jag tyckte var fullständigt briljant - från erotik och objektifiering till förnedring och självdestruktivitet. Vilket gjorde "hämnden" efteråt ännu mer effektfull. Det var som att se en film av Lars von Trier (jag tänker på slutet i "Breaking the waves" när hon återvänder till båten och vet precis vad som väntar...). Men bättre. För musiken är ett med dramat på ett sätt som faktiskt är ganska ovanligt med opera. Richard Strauss var inget geni, men han kunde göra detta, han kunde fästa sin musikalitet vid en tragedi på scen. Jag älskade "Elektra" och jag älskar "Salome" ännu mer. Freud skulle kunna säga ett och annat om de fyra huvudpersonernas respektive sexualiteter - Herodias som skilt sig från sin make och gift om sig med hans bror (ok ändå rätt normalt idag, men unheard of för 2000 år sedan), Herodes som åtrår sin frus dotter (ok lite mindre normalt, Woody Allen what it do), Salome som hellre är nekrofil än olyckligt kär (*host* sa du nekrofil?), och Johannes döpare som förnekar sexualitet och vägrar ens titta på kvinnan som älskar honom (kom ner från dina höga hästar, livsförnekare!). Oscar Wilde tvinnade samman de fyra på ett mästerligt sätt (jag vill se hans "Salome"!) och Richard Strauss blev så inspirerad av Oscar Wildes pjäs att han skrev en opera av den och skrev librettot själv. Om ni vill höra en bra inspelning på Spotify så rekommenderas den här, men framför allt rekommenderas ett besök på Kungliga operan. Hoppas det inte är slutsålt på alla föreställningar med Nina Stemme, det skulle inte förvåna mig ett dugg om så var fallet.

EDIT: en grej till om denna uppsättning av "Salome". I bakgrunden syns en stor måne som långsamt sänker sig, i takt med att katastrofen kommer allt närmre. Det påminde mig om det 13 år gamla spelet "The Legend of Zelda: Majora's Mask" som går ut på att månen håller på att sänka sig mot jorden och den annalkande krocken innebär slutet för allt liv. Samma tema återfinns i von Triers "Melancholia" men där är det en annan planet, inte månen, som är på väg mot vår värld, dödens budbärare.