Från vårvindar
Jag har ett komplicerat förhållande till dancehall. Min grundinställning är att det är 100% bull, en fördom som påfallande ofta bekräftas. Men så hör man då och då en låt som är helt FANTASTISK! Låtar som är poppiga och dansanta på samma gång, melodiösa men ändå hårda, med moderna produktioner och texter om kärlek. Med Vybz Kartel gillar jag till exempel "Yuh Love" och "Love U Baby". Men dancehall är en djungel - det kommer så himla mycket musik hela tiden, det är omöjligt att hålla lagom mycket koll, det är antingen eller. Vissa fina entusiaster, som Hasan Ramic, orkar gå all in och lyssna på allt, ha koll på allt som släpps, och dessutom ha en åsikt om det. Men för mig, som inte är helt frälst av genren, är flodvågen av dancehall lite av en plåga - det är enklare att stänga dörren och fokusera på annan, mer lätthanterlig musik. Problemet är att då kan man missa en massa bra musik. Jag frågade Hasan vad man ska lyssna på om man gillar låtar som "Yuh Love" och han tipsade mig om DeMarco, som jag tycker är asbra det lilla jag hört av honom, men Hasan sa också att det inte är någon artist som bara gör den typen av låtar. Det är det jag tycker är knepigt - jag avskyr, alltså verkligen avskyr, brölande monoton "gangsta-dancehall", och jag är lika ointresserad av jolmig retro-reggae med durackord på plastiga keyboards. Jag vill ju ha de romantiska poplåtarna med svärta och dansant udd! Är det för mycket begärt?
Kolla in Popcaan, den mest intressanta nykomlingen på länge. http://www.youtube.com/watch?v=GtnrAIs775A&feature=related