The Weeknd - Echoes of Silence

Enligt Robyns Body Talk-modell släppte den 21-årige RnB-croonern Abel ”The Weeknd” Tesfaye en trilogi av minialbum under 2011, alla tillgängliga gratis via hans hemsida. Om den första delen, House of Balloons, var chockerande bra och uppföljaren Thursday lite mer självmedvetet hipp men ändå imponerande är avslutande Echoes of Silence den svagaste länken i en väldigt stark kedja. Den inledande covern på Michael Jacksons Dirty Diana sätter tonen för hela skivan: Tesfaye har blivit en drama queen, och hans stora bekymmer är groupies som han både föraktar och vill förföra. Trots de tveksamma texterna kan man inte låta bli att dras in i The Weeknds unika ljudvärld; rösten och de mörka beatsen har en hudlöshet som berör.

BETYG: 4/6 (från Nöjesguiden)



Yo Gotti - Live from the Kitchen

Live from the Kitchen – titeln syftar på var i hemmet man tillverkar det crack som ska säljas – är Yo Gottis debut på ett stort skivbolag, men Memphisrapparen är allt annat än en nykomling; han släppte sitt första album för tolv år sedan. Från att ha varit en relativt personlig rappare (lyssna på skivan Back 2 da Basics från 2006) tycks han nu ha bestämt sig för att kopiera Young Jeezy rakt av – samma skrovliga röst, samma formel för refrängramsorna, samma balans mellan knarkhandelsberättelser och låtar om att ligga. Men trots att Yo Gotti låter piggare än den nu något apatiske Jeezy framstår han som blekare, med sämre känsla för slagkraftiga textrader och tunga beats. Ändå är detta en småtrevlig skiva för alla som gillar att gå på rapklubb utan att dansa.

BETYG: 3/6 (från Nöjesguiden)



Roscoe Dash - J.U.I.C.E.

EP:n var stendöd inom hiphop mellan 1998 (Show & AG:s Full Scale) och 2004 (Jay-Z & Linkin Parks Collision Course) men har de senaste åren blivit allt vanligare. Den unge muntergöken Roscoe Dash skulle egentligen debutera med ett album, men nu blev det EP:n J.U.I.C.E. istället. Och lika bra det, för Roscoe är en artist som man umgås bäst med i mindre doser. Han är som bäst när han gör bubbliga pophits för dansgolven, som sämst när han gör långsammare låtar och försöker vara emotionell som Drake. Hiphopens lilla ponny är svår att inte gilla, och även om J.U.I.C.E. saknar en låt av samma kaliber som toppsingeln All the Way Turnt Up så kommer Roscoe nära i I Do som gästas av coola femceen K’LA och är producerad av Isaac Hayes III – son till den legendariske soulvisionären.

BETYG: 4/6 (från Nöjesguiden)

#1 - - Max:

Roscoe dash var ju fan pinsamt dålig. och hur fan ser han ut?

#2 - - Nicholas:

Ganska tippat att han inte skulle vara upp din allé

#3 - - Max:

haha, ja jo. Men jag kan acceptera typ lil wayne (motvilligt)och den där ya gotti-låten men partiet ca 1 - 1:40 i Juice är ju bara wtf? vad håller han på med? Det här är hitz for kidz, nicholas.