Rapparen Tyga kommer gå till pophistorien tack vare sina verser på de moderna klassikerna BedRock (Young Money) och Deuces (Chris Brown). Singeln Rack City från detta album, Tygas andra på fyra år, är också bra, med sin minimalistiska syntbasgång och genuint konstiga textrader som ”got your grandma on my dick / girl, you know what it is”. Men i allmänhet är Tyga en blek rappare, och han har inte mycket nog på hjärtat för att fylla ett helt album. Det som gör Careless World värd att lyssna på är de tjusiga produktionerna – det är en utmärkt 2012-doftande popskiva, synd bara att det inte är huvudpersonens förtjänst. Förhoppningsvis investerar skivbolaget Young Money i lika bra beats till Nicki Minajs nästa fullängdare.
BETYG: 4/6 (från Nöjesguiden)
Tindersticks - The Something Rain
Efter att ha släppt fyra fantastiska album på 90-talet fyllda av lyxigt arrangerad deppdramatik började Tindersticks sakta men säkert utvecklas till en parodi på sig själva. Efter några år av tystnad, soloprojekt och fatala medlemsavhopp försökte de resa sig igen, men den nya upplagan av Tindersticks lät inget vidare, och gruppens senaste skiva, 2010 års Falling down a Mountain, var det sämsta de någonsin gjort. Så glädjande då att nya The Something Rain är riktigt bra. Här finns en dragkamp mellan återhållen melankoli och ilsket sväng som skapar en vacker dynamik, och i den osynliga stormens öga står Stuart Staples och sjunger så uppgivet som bara han kan. Så här fokuserade, uttrycksfulla och angelägna har Tindersticks inte låtit på tio år.
BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)
bob hund - Låter som miljarder
Få svenska band är så förknippade med 90-talet som bob hund, som med sin mix av snäll krautrock, Iggy & The Stooges-frenesi, lo-fi-trasiga ballader och den bästa skånska lyriken sedan Hjalmar Gullberg överöstes med kärlek från alla håll. Men att ha definierat en era kan vara ett ok – den dagen folk blev trötta på 90-talet blev de också trötta på bob hund. Nuförtiden har bandet ett lite mer städat sound och låtarna exploderar inte längre i lyssnarens ansikte, på gott och ont (mest gott). Dessvärre har de fått en nyfunnen kärlek för disco vilket resulterar i oklädsamma krystade party anthems som singeln Harduingetmankandansatill?. Men när bandet är som bäst och vågar skruva ned tempot gifter sig Thomas Öbergs fantasifulla texter med bandets karakteristiskt oväntade ackordföljder och skapar dovt bitterljuv pop. På Låter som miljarder finns flera sådana guldkorn och för dessa förtjänar skivan en lyssning.
BETYG: 4/6 (från Nöjesguiden)
Vad hände med de långa välskrivna inläggen som brukade dominera den här bloggen? Ska här bara vara inbäddade YouTube-klipp och återpubliceringar av NG-recensioner nu?