Det är juletider och jag embracear väl valda delar av detta. Glöggfester med vänner och vin - ja, lussekattfrossa - ja, konsumtionhets och materialism - nej, tvångsmässigt traditionstrogen julafton - nej. En positiv sak med denna julsäsong var att Uppsala domkyrkokör med Svenska barockensemblen gav Johann Sebastian Bachs juloratorium i Uppsala domkyrka (de kanske gör det varje år?), och jag begav mig dit.
Bach komponerade detta verk till julen 1734, och han var då 49 år gammal. Han samplade sig själv genom att inkorporera gamla verk fast ändrade i dem och bytte ut texten - därför har verket genrebeteckningen "parodi", men det här har ingenting med Den Nakna Pistolen och Hot Shots 2 att göra. Istället var det asbra musik, som i alla fall hos mig framkallar den varmaste av julstämningar. På Spotify finns flera inspelningar, jag skulle vilja rekommendera denna med dirigenten Jon Eliot Gardiner.
Jag är ateist. Den extas som konst kan framkalla är det närmaste en religiös upplevelse jag kommer. Därför tänkte jag på den underbare tonsättaren Bach, och inte någon gudomlighet, som adressat till lovsången i denna koral som sjöngs under konserten (avslutningen på juloratoriets del II):
Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underfulla råd!
Högtlovad i all evighet
Högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!
Översättning Britt G. Hallqvist; juloratoriet framfördes på originalspråket tyska, vilket man får vara tacksam för. Annars var konserten en lite ojämn upplevelse - kören sjöng alldeles för tyst/slappt (solisterna var dock väldigt bra), man framförde bara de första tre av juloratoriets sex delar (!) och när allt var slut avslutades allt med en psalm som alla i kyrkan ställde sig upp och sjöng tillsammans. Jag blev mycket förvirrad av detta sistnämnda. Inget ont om Församlingssång (sv.ps. 125:13-15), men denna enkla melodi (komponerad av Martin Luther!) kan inte mäta sig med Bachs utsökta musik, och allsång är ju inte alls samma typ av konsertupplevelse som att lyssna på proffs. Men strunt samma, det var ändå en bra konsert. Och musiken i sin helhet, utan appendix-församlingssånger, kan jag lyssna på när som helst (och gör det ofta nu i dagarna). Thank God for Spotify.
Översättning Britt G. Hallqvist; juloratoriet framfördes på originalspråket tyska, vilket man får vara tacksam för. Annars var konserten en lite ojämn upplevelse - kören sjöng alldeles för tyst/slappt (solisterna var dock väldigt bra), man framförde bara de första tre av juloratoriets sex delar (!) och när allt var slut avslutades allt med en psalm som alla i kyrkan ställde sig upp och sjöng tillsammans. Jag blev mycket förvirrad av detta sistnämnda. Inget ont om Församlingssång (sv.ps. 125:13-15), men denna enkla melodi (komponerad av Martin Luther!) kan inte mäta sig med Bachs utsökta musik, och allsång är ju inte alls samma typ av konsertupplevelse som att lyssna på proffs. Men strunt samma, det var ändå en bra konsert. Och musiken i sin helhet, utan appendix-församlingssånger, kan jag lyssna på när som helst (och gör det ofta nu i dagarna). Thank God for Spotify.