"Självporträtt med svart fond", 1915

Just nu (fram till 24 februari 2013) pågår en utställning med den finlandssvenska konstnären Helene Schjerfbeck (1862-1946) på Prins Eugens Waldermarsudde. Jag var där för några veckor sedan och älskade den! Schjerfbeck var inte bara ett underbarn (hennes stilleben med vanitasmotiv som hon gjorde som 13-åring är skrämmande bra) utan hon fortsatte att utvecklas och fick ett andra genombrott när hon var medelålders och bortglömd. Älskar sånt! Även om hennes uttryck skilde sig mycket genom åren så finns en konstant: hon är mästerlig på att fånga ansiktsuttryck och minspel. Jag var inte megaförtjust i de japanskt insirerade, hårt stiliserade och nästan serietidningliknande målningarna som hon gjorde rätt sent i sin karriär, men alla andra faser tyckte jag var fascinerande - inte minst de allra sista målningarna, de nakna mötena med åldrandet och döden. Utställningen rekommenderas varmt till alla som är i Stockholm!