Violeta Urmana som Isolde. Foto: Arne Hyckenberg.  

Igår var jag på Berwaldhallen och invigningen av Östersjöfestivalen 2012 för att se den omtalade föreställningen av Wagners "Tristan och Isolde" med Esa-Pekka Salonen som dirigent och med en specialgjord videoinstallation av Bill Viola. Det är inte riktigt på sin plats att jag recenserar denna konsert, för jag jobbar på Sveriges Radio P2 som anordnar hela Östersjöfestivalen (Berwaldhallen är ju en del av Sveriges Radio). Men jag måste säga att Violeta Urmana var väldigt bra som Isolde, Esa-Pekka var en underbar dirigent (jag blev tårögd efter de första takterna av förspelet) och videokonsten fyllde en funktion framförallt på slutet när Isoldes Liebestod synkades med hur Tristan flöt upp från havets botten och... ut i rymden?


Foto: Arne Hyckenberg.  

Mer allmänt om operan kan jag säga detta: jag tycker att det är så himla imponerande att Wagner både komponerade musiken och skrev librettot. Innan honom hade ingen gjort det, och än idag är det vanligaste att en person står för text och en annan för musik; auteur-idealet finns inte riktigt i operavärlden. Det finns givetvis librettister som var mer välformulerade och hade bättre känsla för elegant dramaturgi än Wagner, men det spelar ingen roll, "Tristan och Isolde" är liksom flera av Wagners operor så sprängfulla av drama och relationspsykologi att man baxnar. Dessutom är Tristans och Isoldes långa kärleksduett i andra akten av operan ren poesi. Så himla snyggt hur Wagner här får in både det smygande kärleksparets ängslan och sina egna Schopenhauer-influerade filosofiska tankar om att livets och begärets utslocknande är det högsta idealet, när han låter de älskande sjunga om hur de tillhör natten och hatar dagen.


Esa-Pekka Salonen. Foto: Arne Hyckenberg. 

Man kan lyssna på hela konserten som direktsändes i P2 igår i 30 dagar, så gå gärna hit och gör det. Eller lyssna på inspelningen där den oöverträffbara Nina Stemme gör Isolde, finns på Spotify.