patti smith @ stockholm music and arts



Vissa artister är snarare än musikartister att betrakta som poeter som väljer att läsa upp sina dikter i sjungen form med musikaliskt ackompanjemang. Det gäller delvis för Bob Dylan och Joni Mitchell (de är verkligen musiker – också) men det gäller i allra högsta grad för Leonard Cohen, och det gäller ännu mer för Patti Smith. Hennes första album ”Horses” från 1975 är en rockklassiker, men det är inte ett rockalbum, snarare en elektrisk diktsamling. Har man den ingången till Patti Smith är det lätt att uppskatta henne – har man det inte, och jämför henne med andra, mer musikinriktade artister, till exempel alla hundratals kvinnor som sagt sig vara inspirerade av henne (alla från Madonna till First Aid Kit), blir man lätt besviken och fattar inte vad all hype handlar om. Men Patti Smith är grym. Hennes sånger är unika.

Innan konserten på Stockholm Music and Arts börjar är trängseln närmast scenen närapå hysterisk. Det är som på en Justin Bieber-konsert, men det är inte 14-åriga tjejer som trängs, utan 54-åriga. Det är fint att se hur trogna och entusiastiska Patti Smiths fans är, de som har hängt med sedan starten. Hon är en ikon. När hon kommer ut på scenen vet jublet inga gränser, och bandet får vänta så länge innan de kan börja att de till slut bara kan le och skratta åt publikens glädjevrål. Men sedan börjar de, med en fin tolkning av ”Dancing barefoot”. Innan låten är slut har Patti Smith sparkat ner mickstativet och fått hela publiken att skandera ”Oh God, I fell for you”. Hon är på topp, fylld av energi och artisteriglädje, och dansar omkring på stället. Hon får feeling, som Anna Järvinen hade sagt.

Patti Smith är en politisk artist och har flera mellansnack om hur alla bör ändra sitt beteende för att skapa en bättre värld. Men det bästa mellansnacket är det som kommer efter en inspirerad version av klassikern ”Gloria” – Patti ropar tre korta ord: FREE PUSSY RIOT. Så enkelt, så självklart. En påminnelse om popmusikens betydelse i samhällen som är mindre demokratiska än det vi lever i.

(från Nöjesguidens festivalblogg)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback