Missy Elliott släppte sitt debutalbum "Supa Dupa Fly" 1997. Så fruktansvärt bra och nyskapande, Timbalands beats, Missys melodier, Hype Williams videos (iofs inte för just denna singel, men de flesta andra). Jag minns att den blev sågad i Aftonbladet av Anna Björkman som tyckte att skivan lät tråkig (!), ungefär som Fredrik Strage som ett halvår tidigare i Pop recenserat Aaaliyahs "One in a million" och tyckt beatsen (Timbalands revolutionerande beats) lät trista. Hur som helst, Missy och Timbaland var verkligen så himla kreativa i slutet av 90-talet, vilket illustreras av denna fjärde och sista singel från "Supa Dupa Fly". Duon måste ha hört Björks "Homogenic" som släpptes i slutet av 1997 och blivit helt knäckta av hur bra den var, för istället för att släppa den perfekta poplåten som originalversionen av "Hit em wit da hee" är som singel så gjorde man en remix med ett beat som lunkar på lite dunkelt och återhållsamt i tre och en halv minut innan Timbaland släpper lös sin sampling av stråkarna i Björks "Jóga". Och man bara smälter. Låten leviterar, likt Missy och hennes dansare i videon, och man inser att i hiphopens och R&B:ns värld är allt möjligt.

Timbaland idag är en egotrippad muskelknutte som gör förenklad och okomplicerad musik. Missy är en hiphopnostalgiker som fastnat i arbetet med sitt sjunde album (hennes förra skiva kom för sju år sedan). Men man kan inte underskatta hennes betydelse för den nya generationen av kvinnliga artister, hon visade att man kan vara vad som helst, hur som helst, att man inte behöver se ut som en fotomodell för att vara en R&B-stjärna, att man kan skriva låtar och producera själv utan att förlita sig på en massa dudes, och att man kan tjäna pengar. Nu för tiden verkar hon mest mysa med unga kvinnliga artister, för fram dem i rampljuset, alla från Keyshia Cole till Jazmine Sullivan. Det är fint. Fast det är för hennes tre första skivor som jag älskar henne.