Beethoven blev alltmer döv under de här åren och hade diverse andra bekymmer, inte minst i kärlekslivet, och det gick alltmer upp för honom att han aldrig skulle få ett lyckligt förhållande och bilda familj. Dessutom dog hans bror Carl 1815, och Beethoven kastade sig in i en seg och bitter kamp med änkan om att få vårdnaden om brorsonen Karl. Allt var helt enkelt ganska bull. De sista åren av sitt liv tycks Beethoven ha förlikat sig med sakernas tillstånd och komponerade med en märkligt glödande intensitet - men det var alltså först senare; på 1810-talet krisade han som fan. Jag tycker det är intressant att lyssna på musiken från den här perioden. Den är allt annat än dålig, men den hör (i alla fall hos mig) till den mindre spelade delen av Beethovenkatalogen.
Playlisten är, i vanlig Nicholas-ordning, alltför lång (55 spår, 5 timmar - och då har jag ändå valt att inte ta med vissa grejer) för att man ska orka lyssna igenom allt på en gång. Om ni bara ska lyssna på ett verk, lyssna på den här sången som "Beatty" komponerade 1814:
Tack, uppskattar att du tog i och gjorde 55 spår, det känns inte för mycket, tvärtom! En Kulturgärning!det inslag du lagt ut här låter lite som Schubert...