listen up fives

Publicerat i: recension



Drake - Take Care

Efter Drakes debutalbum Thank Me Later exploderade indiepublikens intresse för emo-soul som var både melankolisk, smart och svängig, och i år har genren ”indie-R&B” blivit ett faktum. Men när kungen nu återvänder visar han var skåpet ska stå. Drake motstår frestelsen att upprepa framgångsreceptet från den poppiga debuten och väljer att gå längre in i sig själv, in i mörkret, in i den sjaskigt apatiska sexdriften. På producentfronten är de ständiga följeslagarna 40 och Boi-1-da kvar, men de får denna gång sällskap av unga fantastiska begåvningar som The Weeknd och Jamie xx istället för, som på debuten, trygga hitmakare som Swizz Beatz och Timbaland. Resultatet är ett modernt soulalbum tungt och fylligt som ett bättre italienskt rödvin. Drake gör också en elegant hommage till sitt skivbolag Cash Moneys rötter genom en lika oväntad som vacker cover på Juveniles gamla hit "Back That Azz Up", den första singel som Lil Wayne medverkade på. Drake befinner sig hela tiden på en balansgång mellan rap och sång, sväng och melodi, kåthet och vemod, omedelbarhet och eftertanke. Att han får denna estetiska akrobatik att låta naturlig gör honom till en unik artist.

BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)



Dirty Projectors & Björk - Mount Wittenberg Orca

Det finns en person som jag inte förstår varför Björk inte gjort något samarbete med: Karin Dreijer Andersson. Men denna EP-teamup med Dirty Projectors är lika överraskande som logisk. Stjärnan och hipstergruppen förenas i en kärlek till den mänskliga rösten och utforskandet av vad man kan göra med den. Dirty Projectors stämsång påminner mer om medeltida madrigaler än trygg gubbrock, och de är lika besatta av ordet ”eh” som Umbrella-låtskrivaren The-Dream. Björk glider rakt in i deras snåriga skog av röster och känslor. Här finns flera höjdpunkter, men framför allt den mystiska och mäktiga "All We Are" – det är konst av det där sällsynta slaget, konst som tycks innehålla en sanning.

BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden



Rebecca & Fiona - I Love You, Man

Rebecca & Fiona gör rätt på alla punkter där artister som September gör fel – de fjäskar inte, de har en no bullshit-estetik, de har swag. Deras låtar söker sig mot det mörka och sexigt dekadenta, och när de är som bäst – som i "Hard" – är de helt oslagbara. Oavsett hur länge Rebecca & Fiona kommer fortsätta vara regerande it girls har de med detta ytterst solida album skapat något som kan bli en modern klassiker. För om Ebba Grön och Broder Daniel fick unga killar att bilda band kan I Love You, Man få unga tjejer att göra ett beat, sjunga en sång, förvandla sig till nattens drottningar, ta en G&T och bara äga.

BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)



A$AP Rocky - LiveLoveA$AP

23 år gammal, från Harlem, men låter som en hostmedicinpimplande Houstonrappare. A$AP Rocky är det största som hänt New Yorks rapscen sedan 50 Cent och den första östkustrapparen som helt naturligt absorberar den sydstatsrapkultur som dominerat hiphopen det senaste decenniet. Han har Lil Waynes melodikänsla, Gucci Manes självförtroende, Lil B:s swag-besatthet och Screwed Up Clicks dragning mot det långsamma och tunga – och samtidigt har han något annat, en typiskt New Yorksk coolhet och arrogant skärpa, nästan som en ung Big L. Som om detta inte var nog samarbetar han med den briljanta producenten Clams Casino på flera låtar på detta mycket ambitiösa mixtape, som med lätthet kan räknas som ett av årets allra bästa rapalbum. Och "Trilla" är en av årets bästa låtar. Missa inte!

BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)

#1 - - Petter:

#2 - - Petter:

Oj, blev fel där.



Toppen Drake-recension, gillade speciellt ordvändningarna i slutet. Liten grej bara: Boi-1da har bara producerat "Headlines" (tillsammans med 40), sen är det snarare hans protegé T-Minus som utöver 40 står för flest låtar (fem).

#3 - - Jonas:

Jag gillar också Drake, men tycker det verkar som om han är ett exempel en grej jag ogillar: folk som både vill att man ska avundas och tycka synd om dom SAMTIDIGT.

#4 - - Nicholas:

Äsch, det där körde väl redan Frank Sinatra med.



Tack Petter! Och oops... men menade mest att Drake inte övergett sitt originoo croo.

#5 - - fanny:

" Drake befinner sig hela tiden på en balansgång mellan rap och sång, sväng och melodi, kåthet och vemod, omedelbarhet och eftertanke."



så bra!