Nicholas: På 90-talet fick soulmusiken en revival för tjejgrupper. Kandi var med i en (Xscape) och skrev hits för andra (TLC och Destiny’s Child). Efter ett soloalbum år 2000 försvann hon dock, och när hon nu återvänder tio år senare är det med något så ovanligt som ett fantastiskt, helgjutet R&B-album. Allt stämmer: mäktiga melodier, tunga rytmer, fräscha syntljud och själfylld sång. Framför allt har Kandi Koated bra texter som handlar om riktiga människor, om riktiga dilemman. Som att vara en ensamstående mamma och längta efter romantik och sex. Det blir inte mer soul än så.
BETYG: 5/6 (från Nöjesguiden)
Annika Flynner: Igår var jag på en karaokebar för första gången i mitt liv. Det kändes lite snuskigt och förbjudet, inte minst för att man gick ner i en källare och visades till ett konstigt bås, men kul var det. En av de första låtarna vi sjöng var Destiny's Childs "Bills bills bills" och bryggan till den låten - "you triflin' good for nothing type of brother" osv - satte sig i mitt huvud till den grad att jag drömde att jag sjöng den i natt, haha. Alltså det var en superkonstigt dröm, som en musikal, jag var nere i tunnelbanan med mina kompisar, och så sjöng vi det här om och om igen... jaja. Sidospår! Förlåt. Men det är en topplåt, som Kandi skrev OCH producerade tillsammans med She'kspeare (roligt artistnamn). Textmässigt är den en släkting till TLC:s "No scrubs", som Kandi och She'kspeare också stod bakom, men musikaliskt är den lite mer avancerad (start/stopp-dynamiken och staccatostämsången i refrängen), inte lika mjukt poppig och härlig som No scrubs, men nästan lika bra.
Kandi är fantastisk. Och rolig. "Kandi Koated" måste vara vinterns mest underskattade skiva, jag har inte läst om den någonstans. Det är bra att hon bytte titel på skivan från det jag-hänger-med-i-tiden-desperata "Kandi Loves B.L.O.G.S." (lolwhut?) till denna titel med sin mysigt pundiga alliteration. Det är ett fenomenalt album, det enda som är trist är att hon inte tog med alla låtar från "Fly above"-EP:n, där fanns till exempel en Drumma Boy-producerad Gucci Mane-duett som jag fortfarande inte har hört. Men men, ingen var arg på The Smiths för att de inte tog med "Half a Person" på "The Queen is Dead", så jag ska respektera Kandis konstnärliga frihet.
Den här låten tycker jag är bäst på skivan, den borde släppas som singel och vinna en Grammy, det är en "Halo"-fet soulballad.
Tack för tipset!