I denna äng låg jag för några veckor sedan och läste. Mavis Gallants "Från det femtonde distriktet" - fett överskattad om ni frågar mig. Men det var trevligt att ligga där. Frankrike. En liten by som heter Arconsat som ligger mellan Vichy och Saint Etienne, ungefär, men egentligen inte nära till något, och på mycket långt avstånd från internet kändes det som, vilket var befriande. Jag och några vänner hyrde ett hus där vi softade, lagade god mat, drack lokalt vin, diskuterade litteratur och såg mysiga filmer som "La vie en rose" och Truffauts "Den lena huden". Övriga highlights från denna semester: var i Lyon och såg "Tristan och Isolde" på operan där, det var en jättebra uppsättning! Mer fokus på bromance än romance, om man säger så - intressant och uppfriskande (och det var samtidigt knappast så att kärlekshistorien glömdes bort).

Okej, detta var en parentes. Skulle ju snacka om sommarmusik, en årlig Annika Flynner-tradition.

I våras skaffade jag Spotify Premium och mitt liv förändrades till det bättre. Jag har aldrig orkat bry mig om Spotify-playlists, för det har alltid kommit reklam mellan låtarna som fått en att vilja stänga av; det har inte varit värt besväret. Men det blev helt annorlunda när musiken flyter på i ett normalt flöde, man kan njuta av den på ett avslappnat sätt, och då har det plötsligt blivit kul med listor. Vilket väckt en passionad kärlek i mig som legat i dvala i flera år: blandbanden.

Gud, om ni bara visste hur många blandband jag gjorde mellan 1994 och typ 2003, och hur mycket tid, energi och omsorg jag lade på vartenda blandband. Ibland gjorde jag blandband till tjejer som jag var kär i, ibland till vänner som jag ville bli bättre vän med, ibland till mig själv för att liksom sammanfatta och konkretisera en känsla jag hade. Och ibland bara för att samla ihop den senaste tidens nya låtar på ett ställe och binda ihop dem med hjälp av äldre låtar - ungefär som Southern Hospitalitys fina mixtapeserie "Players ball" fungerar. Jag tillämpade alltid den princip som Bruce Springsteen döpte till "four corners" - första och sista låten på vardera sidan av en LP-skiva var de viktigaste låtarna, hörnstenarna (lyssna till exempel på "Born to run" och "Darkness on the edge of town"). Den dramaturgi och dynamik man kan bygga upp med ett blandband med hjälp av detta tänkande och en tillräckligt mycket bra musik till sitt förfogande är oändlig.

Blandbanden är ju döda. CDR-samlingar har jag givetvis pysslat lite med, men det är inte alls lika kul, inte alls samma utmaning. Nu är även CD-skivan död och det som återstår är playlists i iTunes och Spotify. Och när jag i våras gjorde en samling med 100 bra låtar till en vän som kallade sig Grisblod på Twitter och Skunk märkte jag hur barnsligt road jag blev av det. Eftersom hon heter som hon heter och vi har saknaden efter communityt Skunk gemensamt fick listan heta Skunkblod. Den är lite random men är ändå en trevlig samling låtar. Jag lade betydligt mer krut på en playlist som jag gjorde strax därefter med 100 andra topplåtar och som hade fåglar och flygande som löst tema (don't ask), den fick givetvis heta Fågelblod.

Och de senaste dagarna har jag varit fullt sysselsatt med att göra en Spotify-playlist med sommarlåtar (eller låtar som bara låter bra på sommaren) som tema, den blev klar igår och fick givetvis heta Sommarblod. Än en gång är det 100 låtar, förlåt om jag är förutsägbar, men jag gillar konsekvens och traditioner. 100 låtar är ju egentligen helt sinnessjukt mycket musik, det är som fyra blandband eller fem cd-skivor. Just därför tycker jag det är ett roligt format att jobba i - man kan bygga upp många olika dramaturgiska kurvor i låtordningen istället för bara en eller två. Som att göra en HBO-serie istället för en vanlig långfilm... haha, förlåt om jag låter pretentiös, jag vill bara upplysa om att alla val när det gäller låtar och i vilken ordning de ska följa på varandra är extremt genomtänkta. Så, nu vet ni det. Strunta nu i mig och lyssna på dessa fabulösa summer jams istället. Enjoy!
#1 - - D:

Lite kluven till det här med 100 låtar på en spellista även om du förklarar hur du tänker. En riktigt bra lista är för mig, likt blandbandet, rätt kompakt så att man kan ta den i ett svep. Det klurigaste med de gamla C60 eller C90 som man delade ut var ju just att sålla och få med det absolut mest essentiella under den begränsade tiden som formaten innebar.

#2 - - Nicholas:

I hear ya! Men 100 låtar är ju också för lite om man, exempelvis ska göra en samling med de bästa sommarlåtarna. Det blir hur mycket som helst som man väljer bort. Tanken på att banta ner sommarlistans 100 låtar till 22 låtar (på C90-banden fick man oftast plats med elva låtar per sida!) får mig att vilja slita mig i håret.

#3 - - Gabriel:

Gillar verkligen listan. Den går varm i lägenheten!

#4 - - Nicholas:

Kul att höra!

#5 - - Patrik:

Älskar listan, men åtminstone No Matter What går väl ändå att lyssna på alla årets dagar?

#6 - - J-Kelly:

När allt annat är äkta!

Kan bara säga att din playlist för sommaren var något av det sämsta jag hört. Hur kan en människa som har en blogg som till stor del handlar ha så wack musiksmak. Byt inriktning frisyr whatever..



#7 - - Nicholas:

Gulligt av dig att ändå ta dig tid att lyssna på den, J-Kelly! :)



Patrik: No matter what strålar som en osårbar sol, inget jag vill lyssna på i januari.