Här är en mikrotrend som gärna får växa: manliga R&B-sångare som samplar kvinnliga popsångerskor för refrängerna. Först Jason Derülo som samplade Imogen Heap i "Whatcha say", nu Romeo som samplar Taylor Swift i "Romeo save me". Det är ju alltid trevligt med manliga/kvinnliga duetter, men inom soulmusik blir det ofta alltför demokratiskt - först får den ene sin vers & refräng, sen får den andre sin vers & refräng, sen en vers & refräng där båda får sjunga samtidigt. Pop och rock har en annan tradition - mannen ses automatiskt som en sämre sångare (är det oftast också) så han får ta de lågklassiga verserna, medan tjejen är the main attraction och får sjunga den fina refrängen. Exempel: "Where the wild roses grow" med Nick Cave och Kylie Minogue. Och det som händer nu inom R&B är att man närmar sig den vita modellen, dvs bygger på kontraster i en större utsträckning. Och visst är det kontrast mellan Jason / Romeo respektive de samplade tjejerna. Det är trevligt, låtarna som hade varit bra även utan denna gimmick blir bättre.

Gissningsvis har de manliga R&B-sångarna (och deras låtskrivare och producenter) fått den här idén inte genom att lyssna på Nick Cave, utan genom att lyssna på den typ av raphits som Kanye West och Just Blaze populariserade i början av 00-talet. Cam'rons "Oh boy", Erick Sermons "Music", Gang Starrs "Natural" etc - duetter mellan samplande rappare och samplade gamla röster. Att sampla nya poplåtar istället för bara gamla souldängor är sympatisk utveckling, och det är för övrigt inget som R&B-sångarna uppfann - exempelvis gjorde ju Kid Cudi, Kanye och Common en underbar raplåt, "Make her say", av Lady Gagas "Poker Face" förra sommaren. (Av rent arkeologiskt intresse kan 90-talsduetten mellan Natalie Cole och hennes avlidne men samplade pappa, "Unforgettable", nämnas i det här sammanhanget.)

Hur som helst. Från rap som samplar instrument till sång som samplar sång. Vi rör oss i en mer vokal riktning, vilket är intressant. Björk gjorde en skiva för några år sedan, "Medulla", som om jag inte minns fel BARA bestod av röster som användes och arrangerades på olika sätt. Ändå coolt. Apropå Björk så måste jag säga att jag blev väldigt lycklig när nyheten om att hon får årets Polarpris anlände. Äntligen 1) en kvinna, 2) någon som har lika många intressanta projekt framför sig som bakom sig i karriären. Jag hatar det här med att ge pris för lång och trogen tjänst, det är så mycket pengar som de inte behöver, Bob Dylan och Pink Floyd och de andra. Tänk om exempelvis Damon Albarn hade fått Polarpriset - tänk så många intressanta projekt och inspelningar som de pengarna hade kunnat investerats i? Eller J Dilla, om han inte hade dött, eller Four Tet, eller El Perro del Mar. Ja, ni fattar. Det är såna människor som man ska skänka en miljon.

#1 - - Henrik:

Problemet med Björk är ju att hon snarare är "intessant" (med citattecken) än bra.

#2 - - Jeps:

Mm..ladda ner allt hon gjort nyligen för att se om man gilla det fortfarande..vet inte, jag diggar det rätt mycket..aa det skulle va coolt va? Om de delade ut sånt som typ stipendier för lovande musiker..

#3 - - CM:

finns det något exempel på en musiker som gjort bättre musik av att få pengar?

#4 - - Nicholas:

Nja, men tänk på motsatsen. Det finns väl ganska många exempel på folk som tvingats kompromissa och tänka krasst kommersiellt för att klara sig ekonomiskt. Eller haft fantastiska idéer som aldrig gått att genomföra för det kostat för mycket. Typ Charles Mingus, tänk om han hade fått fria händer att göra EXAKT vad han ville...! Eller Arthur Russell. Eller Scott Walker.