Buskis.
Nicholas: Jag var i Oxford för några år sedan. Det var tidig sommar och eskapismen var så konkret och så vacker, inkapslad i de ståtliga gamla byggnaderna och i den lilla båt som jag lojt färdades i längs floden. Stornoway, Oxfords bästa band sedan Ride, inkarnerar allt det där – ljuset, pastorala drömmar, en nostalgi för en tid som kanske aldrig funnits. Melodierna flödar som solljus genom trädkronor, arrangemangen balanserar utsökt mellan folkrock och snällt skrammel och sångaren kommer nära som ens bästa vän. En av årets bästa skivor. BETYG: 6/6 (Från Nöjesguiden nr 6-7 2010)
Annika Flynner: Soft. Bra sommarmusik, så det här i linje med det förra blogginlägget - det här godkänner vi. Men förlåt, kan inte låta bli, du gav alltså det här engelska bandet högsta betyg, men du gav INTE Oskar Linnros högsta betyg? Hur tänkte du där? Vad är mest nyskapande, vad är mest intressant, vad är mest 2010? Några lads som spelar i ett band och sjunger om hur bull det är med modern teknologi, eller en kille som screwar & choppar gamla ordspråk och sjunger om Ikeasoffors tystnad? Och jag vet att du kan nynna på en hel del av låtarna från Stornoway-skivan, men kan du verkligen nynna på alla låtar som du kan med Oskar Linnros? Nej, jag tänkte väl det. C i uppförande, Nicholas.
Nicholas: Sluta dizza maj
#2 -
-
Nicholas:
Haha, skönt att höra att man inte är ensam Matti! Åh, det är ju en så fin skiva. Men du har rätt, sommaren lockar fram de mest konservativa dragen hos en. Kanske för att sommaren, mer än de andra årstiderna, innebär nostalgi för barndomen. Sommaren är ju aldrig cool. Aldrig fräsch och skarp. Bara dum och glad och mysig. Eller ensam och melankolisk. Men aldrig ball.
#3 -
-
Max:
"vad är mest 2010?" är det ett kriterium? extremt märkligt. men det kanske kan förklara varför man ser så många treor och fyror i musikrecensioner i allmänhet.
#4 -
-
Nicholas:
Det där är en ganska intressant fråga. Men jag tycker faktiskt: ja. Jag tycker om saker som präglas av sin samtid. Vilken skiva är mest 1957, John Coltranes "Blue Train" eller Count Basies "The Atomic Basie"? Vilken som är bäst av de två är egentligen en smaksak, men vilken som är mest intressant går att fastställa hyfsat objektivt.
#5 -
-
Max:
så om robyn får toppbetyg, vad tar du till om det mot förmodan skulle göras ett tidlöst och tidspräglat mästerverk idag,? (typ the infamous.) eller du räknar med att det inte kommer att ske?
#6 -
-
Nicholas:
Det är klart att det kan ske, det är klart att det görs skivor av den kalibern. Robyn fick inte toppbetyg av mig, hennes skiva är riktigt bra men den är kanske inte ett mästerverk. Oskar Linnros skiva däremot, det är typ The Infamous-nivå ärligt talat.
#7 -
-
Max:
lol
#8 -
-
Nicholas:
Har du lyssnat på skivan?
#9 -
-
Max:
Ja. eller, jag hörde några sekunder av den på midsommar så egentligen kan man väl inte riktigt säga att jag har gett den en chans
#10 -
-
CM:
nicholas har ju inte sett nån malmrosfilm. på samma vis behöver man inte höra linnros för att veta att det är crap.
#11 -
-
Max:
smala sussie är vedervärdig men, som sagt, ha ett underbart liv! kjell b-qvist i rollen som misslyckad travelling salesman är jävligt underhållande
Nicholas: Håller med.
Annika: Han börjar bli gammal, bryr sig mindre om vad som är nyskapande än vad som är grymt. Ibland när det är sommar vill man bara höra nåt som låter som om Stone Roses inte gjort sin andra skiva utan en till första.
Jag gav den också fem, bad också lite om ursäkt för det. Men jag tyckte så när jag hörde den första gången och ville för en gångs skull behålla den där sköna känslan av perfekt folkpop. Ville till och med skriva den känslan. Kände mig lite kladdig efteråt, men det gick att våldtäktsduscha bort.