Men hur sympatisk är den här filosofin egentligen? Är den inte lite förtryckande på sätt och vis? Åtminstone om man tolkar "få det bättre" som att gå in för andra saker i livet än vad man för tillfället gör. Liksom, varför inte låta folk göra vad de gör om de gillar det? Det här självgoda missionerandet, vem gav mandat för det, vem bad om det? Bara missionären själv. Nu pratar jag inte om Andres Lokko utan om konceptet, att tycka synd om folk som inte har det tillräckligt bra, som inte vet bättre än att sitta i sina radhus och titta på favoritprogrammet på tv. "You could have it so much better". Varför då?
Det är ju inte en helt neutral fras. Den implicerar en fortsättning: du kan få det bättre, OM DU BARA etc etc. Om du bara höjer blicken. Om du bara vidgar dina vyer och börjar pröva lite nya saker. Om du bara ifrågasätter ditt liv lite mer än vad du gör nu. Om du bara erkänner att du har ett val, att du har valt att vara där du är nu och att du kan välja att vara någon annanstans. Om du bara stänger av Lars Winnerbäck-skivan och lyssnar på Mozarts 18:e pianokonsert istället. Om du bara blir lite mer romantisk.
Mitt problem är att jag kan skriva under på alla de här tankarna. Rent instinktivt känner jag att det är sant. Men jag vet samtidigt att det inte är upp till mig att skriva folk på näsan och upplysa dem om vilka brister jag anser att de har i sina liv. För vad vet jag om andra människors lycka? Och vad vet Franz Ferdinand? Vem är någon att ställa sig till doms över en annan människas liv, skaka på huvudet och säga "jag tycker synd om dig, du skulle verkligen kunna ha det så mycket bättre"?
"You could have it so much better" är ju en upplysning. Något som kommer från missionären, något som personen det riktar sig till inte kände till tidigare. Och vad ska man göra med den informationen? Få dåligt samvete för att man gillar melodifestivalen och Peter Settman? Skämmas och börja hetsköpa dubstep-tolvor och specialimporterade skjortor? Eller bara känna sig förolämpad, stämplad som en förlorare?
Hela hipsterkulturen bygger på ett slags stress. Stressen över att inte ha koll på det senaste inom musik, mode och uteliv. Men det kan vara en glädjefylld stress, kan jag tänka mig: en lustfylld jakt som aldrig tar slut, där tempot och själva flödet av konsumerade produkter och erfarenheter får ett värde i sig. "You could have it so much better" gäller konstant, med nya friska imperativ varje vecka. Det som gör att jag inte kan identifiera mig med den synen på kultur är att jakten blir lika viktig eller viktigare än det som jagas, det vill säga kultur. Om jag njuter av en skiva vill jag göra det för att musiken är fantastisk, inte för att den för närvarande har en viss status i hipster-Nasdaq Dow Jones. Jag vill inte ha de där imperativen, jag vill ha mina egna. Och så känner nog de flesta.
Det kanske ter sig lite motsägelsefullt att jag, som inte gör så mycket annat än att tipsa om musik, är kritisk mot idén att man kan säga åt folk att de skulle kunna ha det bättre. Men det har att göra med vad man tar i anspråk - om man bara säger "det här är bra" så gör man ingen skada, då kan folk välja att lyssna på en om de vill och ignorera en om de känner för det. Om man däremot säger "det här är bra, och ditt liv kommer bli bättre om du tar det till dig, för ditt liv är inte tillräckligt bra just nu", då är det en annan sak, då finns det en helt annan laddning av skuldbeläggande. Ingen kritiker säger ju sådär rakt ut, självklart inte, men det skulle inte förvåna mig om många tänkte så. Och jag tycker att det är ganska hemskt att tänka så. Det är nedlåtande. Föraktfullt nästan.
You could have it so much worse. Det är också sant, vi är i Sverige och inte i Darfur eller Gaza. Fast med det snusförnuftiga mottot blir det svårt att tipsa någon om något, att säga något om något. Bäst är kanske att inte tänka på "you" alls.
frasen kan ju också implicera att man hade kunnat ha det så mycket bättre om inte världen runt omkring en skapade skit? som typ en protest mot att stat och överhet bestämmer så mycket om en och att det kunde vara bättre på ett annat vis? så tänker jag om FF's albumnamn i alla fall.