Olivia Williams & Tom Wilkinson

När jag tänker på ordet "ghostwriter" tänker jag på såna rappare som skrev låtar åt typ Puffy men aldrig blev stjärnor själva. Typ Sauce Money, Mad Skillz och såna. Men det är inte dessa killar som Roman Polanski gjort en film om, utan om spökskrivare till kändisbiografier. Det är okej det med.

Polanski alltså. Jag skrev visserligen en krönika i höstas om hans brott och hur bisarrt det är att vissa kulturälskare bagatelliserar det, och ändå går jag och ser karlns nya film. Men jag tycker att man ska skilja på konstnär och konstverk (det var ju det krönikan handlade om), och en bra film är en bra film.

Och "The Ghost Writer" var bra. Riktigt bra. Som Jan Gradvall påpekat var den korta inledningsscenen och den lite längre slutscenen helt briljanta, essensen av filmberättande, fruktansvärt spännande. Och utan att ge bort någonting av handlingen så måste jag säga att jag fick lite "Chinatown"-vibbar av slutbilden... undrar om det var medvetet?

Ewan McGregor är en skådis som jag inte gillar jättemycket. Ärligt, har han gjort något bra förutom "Trainspotting"? Det var ändå 14 år sedan. Han var pinsam i Star Wars-filmerna och horribel i Woody Allens "Cassandra's dream" (vilket visserligen delvis kan skyllas på manuset och Woodys avsaknad av perfektionism under inspelning). Men här var han väldigt bra, helt rätt för rollen. Förvandlingen från neutral/obrydd till paranoid/skräckslagen gick väldigt smidigt och naturligt. Tom Wilkinson (för övrigt med i "Cassandra's dream" han med) var ännu bättre, underbart slibbig, vilken skådespelare han är alltså. Bäst var dock Olivia Williams som presidentfrun. Hon fick med så många nyanser: bitter, sarkastisk, desillusionerad, och samtidigt sårad och känslig. Hon är fantastisk aktris. Det är hon som är lärarinnan i "Rushmore" och hon har en fin biroll i "An Education" (lärarinna där också!). Hon förtjänar att bli lika flitigt anlitad som Julianne Moore.

Filmen var otroligt spännande. Jag fick anstränga mig för att inte sitta med händerna framför munnen i biomörkret. Jag blir ett nervvrak av gamla Hitchcockfilmer, och Hitch är ju uppenbarligen en idol för Polanski. En film där man konstant är orolig för att huvudpersonen ska råka illa ut är en bra film. Man tvingas engagera sig, man tvingas bry sig om honom. Men det är nog inte så lätt att skriva karaktärer - eller hitta lämpliga skådespelare - för att få den effekten. Thrillergenren bygger på underläge och utsatthet. Det funkar inte om det är värsta hunken eller actionhjälten i huvudrollen, det blir inte trovärdigt. Polanski har varit mån om att tona ner Ewan McGregors eventuella hunkstatus, han ser hela tiden sliten och lite dum ut. Ett smart drag.

Kul också, för någon som pluggat internationell rätt, att få lite snack om Romfördraget och ICC i en storfilm. Statssuveränitet och utlämnande av misstänkta brottslingar... kanske något i den historien som Polanski kände en connection med?