Jag är inte förtjust i Ciaras singel "Love sex magic", en av de svagare spåren på hennes nya skiva som annars är bra. Skivan blev inte det trippelalbum-epos med tre olika teman/genrer som representerades av varsin fullmatad cd, men ok, skit samma, ändå rätt bra, ändå Ciara. Men singeln alltså, man blir så trött, framförallt är man trött på Justin Timberlake. Han dansade en sommar. Ingen kan ta "My love" ifrån honom. Men nu känns han lika förutsägbar och enkelspårig och normalbegåvad som han gjorde innan den singeln och succéalbumet som följde.

Hur som helst - det jag skulle komma till är, har ni sett videon? Den är smokin' hot. Jag brukar inte vara mycket för R&B-videos, brukar inte gå på dem eller vad man ska säga, men den här var genuint sexig. Ganska imponerande. Femtio år av förädling - från Mariilyn Monroes tyget-blåser-upp-scen i Billy Wilders "The seven year itch" till Brigitte Bardot till Tinto Brass till Madonna till Naomi Campbell i "In the closet"-videon till en miljon olika reklamfilmer till inledningsrumpan i "Lost in translation" till detta nu - har gjort den filmandet av den objektifierade kvinnokroppen till en ganska utvecklad medial genre. Man kan tycka vad man vill om denna genre (nota bene: jag använder inte den laddade termen "konstform") - det finns feministiska teorier som är emot, det finns såna som är för, det finns människor som hatar feminism som är för, det finns de som inte vet ett skit om feminism som är emot, yada yada - men man kan inte säga att skiten inte har utvecklats.

Man är vid det här laget luttrad och avtrubbad, man faller inte för de billiga knepen, inte heller det billiga knepet "nu gör vi något som är TVÄRT EMOT de billiga knepen!". Men när man ser Ciara i ett mörkt rum, med en konstig randig rödgrön belysning över sig, röra sig akrobatiskt och rytmiskt så är det bara att kliniskt observera och lugnt konstatera att, ja, den här uttrycksformen är inte död än. Sex kan fortfarande, som vissa människor i tv-branschen brukar säga, gå genom rutan.