Och så var vi där: jämförelsen med "Moment of truth", det fantastiska album som Gang Starr släppte fyra år efter detta. Vilket är egentligen bäst? Det är skitsvårt att säga. Moment of truth är en tour de force av strålande beats och rim, en sista magisk sammanstrålning av Gurus och Primos talanger (fast det visste ingen då) vilket ger den ett visst vackert melankoliskt skimmer, och det Gang Starr-album som har flest rena hits: "You know my steez", "Royalty", "The Militia", "Work", "Above the clouds"... och även mer personliga låtar som "Next time" (Gang Starrs bästa låt), "JFK to LAX" (med en fin Supremes-sampling och textrader som "of course I know that I'm a role model, but you this rap life is real life, sometimes it's full throtle") och sagostunden "Betrayal". Det är en fantastisk skiva, en av 90-talets bästa hiphopskivor, en sån skiva man ger sin flickvän i present i hopp om att vinna över henne till den rätta sidan.
Ändå gillar jag "Hard to earn" bättre. Den är coolare, känns mer unik, mer levande på något sätt. Jag gillar att den inte är perfekt, lite dum och enformig är den faktiskt ibland, men det gör den bara mer mänsklig, som en vän snarare än någon man beundrar på avstånd. Och jag noterar att det är samma skäl som får mig att tycka mer om A Tribe Called Quests "The Low End Theory" framför "Midnight Marauders", Bob Dylans "Bringing it all back home" framför "Highway 61 Revisited" och de inspelningar Phil Spector gjorde med The Crystals framför de han gjorde med The Ronettes. I samtliga fall rör det sig om en nystart några år in i karriären, ett plötslig explosion av självförtroende och idéer, som i ett skede är helt vilt, i nästa slipat till perfektion. Och jag tror att jag - måste faktiskt säga att jag blir lite förvånad av denna insikt - föredrar det fräscha framför det perfekta.
Vad ska du ge dig på Daily Operation för? Först nedvärderar du Mass Appeal och nu läser jag det här - det verkar som att vi är på diametralt olika sidor när det gäller jazzsamplingar. Hur feta är inte The place where we dwell eller 2 deep? Och take two and pass är ju också asbra. Tack för passningen dock!