What up y'all. Igår var det dags att gå på bio och eftersom "Frost/Nixon" slutat gå, "Det regnar alltid i Provence" bara gick kl 18 och jag var den enda i sällskapet som ville se "Coraline" så fick det bli "Duplicity". Jag visste inte så mycket om den, men under frukostens turbo-DN Kultur-läsning hade jag snappat upp att den fick en trea och att den var ett halv misslyckat försök till en modern screwballfilm. Soft ändå, täntke jag.

Den fick en trea i DN och det var verkligen en typsik trea - inte jättebra, men inte heller dålig. Påkostad och fancy schmancy och tusen twister i intrigen, men de fick inte riktigt ihop det, man slutade bry sig till slut, och det slog inte direkt gnistor om kärleksparet Clive Owen och Julia Roberts. Clive Owens har inte så mycket utstrålning, han såg mest dum ut när han stod och halvgapade och halvlog i scen efter scen. Men Julia Roberts däremot! Alltså, jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, för jag har haft ett brinnande hat mot henne i snart 20 år, men hon har faktiskt blivit en rätt bra skådespelerska. Rätt naturlig och subtil, rätt cool, rätt mänsklig. Jag är imponerad. Filmen hade kunnat bli en modern "Notorious!", men de schabblade bort kärleken och det psykologiska bland allt spioneri-mys. Paul Giamatti var dock bra som vanligt.

Idag var jag på Moderna Museet, första dagen på Clay Ketter-utställningen. Jag rekommenderar det faktiskt, han är väldigt bra, en frisk fläkt. Han verkar vara besatt av 2D och kartor och fågelperspektiv, men framför allt verkar han vara lite besatt av hus och hem och hur folk bor. Ett verk var väldigt bra i all sin enkelhet: ett tegelhus där man bara såg fönstrena, i och i fönstrena tidningsurklipp - man fick intrycket av att det var just det här som människorna i de olika lägenheterna läste, en kollade på dödsannonserna, en annan planerade dagens matinköp. Men Ketter är också bra på good ol' målningar - öga för fina färger - och på fotografi. Vissa foton såg ut som målningar och vissa målningar såg ut som readymade-prylar. Allt smälte samman och allt var rätt ballt.

Såg fotoutställningen där nere också. Lite blandad kompott från 60- och 70-talet. Mycket svartvita bilder på ungdomar som injicerar och/eller har sex. Who needs it? Det kanske fyllde en funktion på den tiden, det var nytt och rebelliskt, men det är helt enkelt inte särskilt intressant idag. Japp, folk har sex - ok, jag fattar. It happens. Next! Däremot gillade jag Josef Sudek från Tjeckoslovakien (det hette väl så när han levde). Men av honom fick man bara se två små bilder.

PS hoppas alla läste Ingrid Elams fina text om Anna Odell. "Där flera kritiker har uppfattat ett rakt och rått reportage ser jag en sofistikerad videoinstallation, en triptyk där mönstren från äldre tiders altartavlor framträder som en underliggande text: Till vänster en skara gestalter, änglar och lärjungar, i mitten korsfästelsen och till höger återuppståndelsen." Kanske månadens skarpaste recension.
#1 - - Pompeji:

Clay Ketter hade tydligen i Time fascinerats av flygfoton efter orkanen Katrinas härjningar i New Orelans: tak, väggar på hus bortsopade, kvar bara rummen utlagda i ett tvådimensionellt mönster. Han hyrde en kranbil och målade av/fotograferade.Lite som Pompeji år 79.