GOTTHARD är rockbandet från Schweiz som gjort sig kända i genren classic rock (eller klassisk hårdrock om man så vill) genom sin fingertoppskänsla för vad som gäller i den här musikstilen. Det är tunga riff i härlig AC/DC anda, man hör influenser från både Led Zeppelin och Deep Purple, man kan ana blueskänsla a la Whitesnake men framförallt är GOTTHARD begåvade med en av världens bästa sångare i rock-genren, Steve Lee. Tyvärr har han ännu inte riktigt fått det internationella erkännande han förtjänar, men han är den sångare som både Ronnie James Dio och David Coverdale sagt sig anse vara bäst.
GOTTHARD spelade på stora scenen på förra årets upplaga av Sweden Rock Festival och detta uppmärksammades av TV4 som kom till festivalen och filmade GOTTHARD med anledning av Fotbolls-EM. GOTTHARD´s låt "Lift U Up" användes som vinjett i Sverigeresan i Jihdes magasin och är låten som hela svenska folket fick se och höra dagligen i TV4 under Fotbolls-EM. Förutom att vara vinjett så framfördes låten av diverse musikanter i programmet Sverigeresan, alltfrån fiolspelande dalkullor till annat musicerande. Behöver du friska upp ditt minne så lyssna på "Lift U Up" här www.myspace.com/gotthard
GOTTHARD, som hittills sålt över 2 miljoner (!!) album, är nu aktuella med en ny platta "NEED TO BELIEVE". Detta album släpps den 4 september. Albumet innehåller precis det som GOTTHARDs fans förväntar, dvs ett energifyllt album som fortsätter på den musikaliska banan från de två föregående albumen "Lipservice" och "Domino Effect". Det är hård melodiös rocknroll för hela slanten. Soundet är något tyngre än tidigare men melodierna sätter sig som en smäck redan vid första genomlyssningen. Som vanligt alltså när det gäller GOTTHARD.
Lol. Men Schweiz är annat också. När jag var där senast, för ett par veckor sedan, såg jag bl.a. det här:
Och apropå feta träd så var jag på bio igår och såg "Séraphine", den franska filmen som fått så många César-priser och som hyllats av både DN och SvD. Well well, den var inte fantastisk rakt igenom, men fotot var makalöst bra. Det slår mig att bra filmfoto kanske inte är något som det kan finnas mer eller mindre av - antingen finns det där eller inte, antingen har regissören den där blicken eller också inte, antingen blir man överväldigad eller också inte. Och jag blev överväldigad av fotot i "Séraphine", men själva storyn blev lite seg efter ett tag, filmen var lite för lång, och det blev lite överdrivet och osubtilt på slutet när hon blev psykiskt sjuk. Själva handlingen kunde egentligen ha slutat när första världskriget kom. Fast då hade man å andra sidan missat den snygge och nonchalante Helmut Kolle. Mysigaste scenen var ändå när Wilhelm Uhde hängde med sina nördiga art lover-vänner och spontant spelade lite fyrhändigt piano i det hyrda huset. Överklass ja - det var väldigt mycket klassperspektiv i filmen, kanske därför som den går hem i det klasstokiga Frankrike.
De är ändå för roliga, frassarna - ni vet väl att landets arbetsdomstol har slagit fast att deltagare i dokusåpor har rätt till 35 timmars arbetsveckor, betald övertid och samma uppsägningsregler som för alla arbetare? Man kan riktigt se franska Big Brother-projektledaren framför sig bryta ihop när den nyheten nådde honom/henne. Fransmännen är tokiga i arbetsrätt.
Apropå juridik så är det gamle JämO Claes Borgström som ska försvara Anna Odell. Är inte det fint på något sätt? Jag tycker det i alla fall. He sure knows how to pick 'em... på ett bra sätt alltså.
Gotthard efter Gotthardpasset och Gotthardtunneln?