En låt som jag lyssnat väldigt mycket på den senaste tiden är Jackson Brownes "Somebody's baby". Från tidigt 80-tal, den var med på soundtracket till "Fast times at Ridgemont High". Den är väldigt speciell. Jackson Browne är ju en av alla dessa artister som peakade väldigt tidigt - man kan säga att han peakade när han som tonåring på 60-talet blev kär i Nico och skrev "These days" och spelade gitarr otroligt vackert - och som sedan blev allt tröttare, allt segare, allt tristare, allt sämre. Mindre och mindre intresserad av pigga ackordföljder och porlande fingerspel. Däremot slutade han inte leva, känna och registrera. Med andra ord är han inte helt ointressant som textförfattande låtskrivare. Och "Somebody's baby" har ett perspektiv som jag tycker är helt oemotståndligt: out of reach-perspektivet. Det är en sån där låt som handlar om att ge upp redan från början, för det är kört, hon är för snygg, jag är för keff, det kommer aldrig bli något. Ändå handlar det inte om någon lugn och behärskad resignation, utan tvärtom om våldsam bitterhet och bitande åtrå. Första refrängen går:

She's probably somebody's only light
Gonna shine tonight
Yeah, she's probably somebody's baby tonight.

Just det där "probably" säger så mycket. Förmodligen är det så - jag vet inte säkert, men jag kan fan lägga ihop ett och ett. Don't even think about it. Och när han sjunger att hon ska skina ikväll så är det inte genomsyrat av beundran utan av melankoli: hon kommer skina, men inte för mig, utan för någon annan. Någon som är lite snyggare eller lite tuffare eller lite bättre på att snacka. Men det är något som sker där, långt borta, inget jag kan påverka. Jag har ingen chans. Hon är kanske kvinnan i mitt liv - men hon är utom räckhåll. Han ser henne under hela kvällen, kanske möter hon hans blickar, innan han har förlorat så många chanser att hon blir kysst av en annan kille och berättarjaget fått sin onda spådom bekräftad. Tragedin fullbordad.

Att melodin är top notch och att gitarrfiguren är snygg skadar knappast (låten är ett måste för alla som älskar vintage Fleetwood Mac). Jacksons sångprestation är väl lite begränsad (han orkar inte hålla ut sitt "yeah" i mer än ett par sekunder, och man önskar instinktivt att han hoppade upp en oktav på slutet, något som han helt enkelt inte är förmögen att göra), men det gör inte så mycket, han sjunger ändå med rätt bra inlevelse. Mot slutet av låten blir dock textens innehåll lite mindre intressant: plötsligt har berättarjaget fått nytt självförtroende och är nu övertygad om att det är han som kommer bli den lyckliga killen ikväll: "She's gonna be somebody's baby tonight... Shine tonight! Make her mine tonight!". Om man vill vara snäll så kan man tolka det sistnämnda som desperata besvärjelser -  att det alltså inte är riktigt sant, att hon inte alls kommer att bli hans baby ikväll, men att han väljer att vara optimistisk för att han inte står ut med att vara knäckt hela tiden. Hm, kanske. Eller också har han bara insett att han är en vanlig kille och hon en vanlig tjej och att han har en lika stor chans som alla andra killar - shit vilken tråkig sensmoral.

Hur som helst. Jag måste säga att jag är svag för den här typen av låtar. Jag kan dock inte komma på så många andra exempel, trots att jag vet att jag har hört en hel del genom åren. Skulle ni, kära läsare, vilja hjälpa en stackars rockjournalist i behov av tips? Bara ni inte säger "I want the one I can't have" med The Smiths - den handlar mer om att aldrig vara nöjd, inte om att vara dömd till evig ensamhet och loserdom.

PS en annan textförfattande artist som jag lyssnat väldigt mycket på det senaste dygnet är Nick Lowe. Alla hans formuleringar är knivskarpa. "At my age" låter ännu bättre nu än när jag först hörde den när den kom för några år sedan, i princip varenda låt är ett guldkorn. Pop med bra texter alltså, det är det nya svarta!
#1 - - Pelle:

Aj, den där låten vet var den ska träffa. Den säger:



- Det är omöjligt.

#2 - - Anonym:

håkan?

#3 - - Tatti:

Den här är helt fantastisk, vilket gäller de flesta av hans texter. Nothin' av Townez Van Zandt. Hittar inte originalversionen. "Sorry and Solitude these are the precious things and the only words that are worth remembering".



http://www.youtube.com/watch?v=3xXvZ3f7Z1A

#4 - - Tatti:

Och ja Nick Lowes två senaste skivor är så sjukt bra.

#5 - - Andy:

Elvis Costellos "Alison" förstås men den antar jag ingick i din rockjournalistutbildning?



f.ö. hoppas jag på att annika norlin fortsätter med sin poptextblogg: http://waitingaroundtodie.blogspot.com/

#6 - - Tatti:

Oh utmärkt namn på den bloggen.

#7 - - Kjell:

"Oh No Not My Baby"

#8 - - Nicholas:

Inte "Oh no not my baby"! Det är en fantastisk låt (föredrar Maxine Browns version framför Arethas), men den handlar om tvivel och att intala sig själv att ens älskade aldrig kommer såra en. Gripande, visst, men knappast en out-of-reach-låt eftersom de redan har blivit ihop.



Inte "Allison" heller - berättarjaget där försöker ju övertyga tjejen om att han är någonting att ha, alltså han vågar stöta på henne, alltså han har inte givit upp från början. Inte alls bitter.



Kom gärna med fler tips dock!

#9 - - Max:

Kul att du skulle nämna vintage fleetwood mac, då peter green har gjort en låt som heter just Out of Reach. Den har dock ett annat tema.



Girl from Ipanema är väl ett klassiskt exempel.Annars finns Tyrone Davis "wish it was me". den är ganska smärtsam. Där har berättaren visserligen en specifik rival men jag får känslan av att han hade varit rätt uppgiven oavsett vilket.

#10 - - Max:

"I don't stand the ghost of a chance with you"

#11 - - Max:

och Darn that dream

#12 - - Petter:

She's So High?

#13 - - Pelle:

Goin' out of my head kan också framkalla magont.

#14 - - J:

"Jessie's Girl" - Rick Springfield



"Be Mine" - Robyn



Flipside: "She Had You" - Mary Lou Lord



#15 - - Anonym:

I'm in love with a girl who doesn't know I exist?

#16 - - Nicholas:

tack tack! vem har gjort goin out of my head?

#17 - - Pelle:

Nicholas: Little Anthony & The Imperials

#18 - - Daniel:

"Hon har ett sett" av Jacob Hellman