Jag tycker det är väldigt mycket mitten-av-70-talet-Bowie över det hela. Den där varma boogiesoulen med aningens aningens skevhet/knäpphet i bakgrunden.
Men Bowie kan väl knappast sägas spela varm boogiesoul?
Den här låten är bättre
http://www.youtube.com/watch?v=mZaV-33XSHY....herregud vad den är bra...kan du inte skriva lite om annah björks senaste stolpskott osså skulle vara kul med lite dräpande skillade kommentarer
Alltså om man tar bort de fuzz-tussiga rocklåtarna (vilka det iofs finns rätt många av) så handlar ju Bowies 70-tal - fram till och med "Station to station" - JÄTTEMYCKET om varmt sväng och soulig sång. Att sen låtarna varken till texter eller till låtstruktur låg nära soul är ju en annan sak. Det maniska och dekadenta är inte så framträdande som vissa vill få det till. Bowie var aldrig emo. Drive in saturday, Rock and roll with me, Changes - det är inte hårda låtar, det är mjuka låtar, varma låtar. Och boogiepianot kan ju höras så sent som på TVC15.
> DW´s finest moment är fr ´70 > 7" EJ utgiven i USA, enbart i Europa > http://www.youtube.com/watch?v=HqwJWEQduic
nej det gör han väl inte. inte som beach boys heller i och för sig.