Jag är i Malmö. Det är en animerad helg. Igår såg jag Wall-E på bio och idag såg jag Per Åhlins "Resan till Melonia" på dvd, och i en steampunk-diskussion kom jag på att jag verkligen måste se japanska "Steamboy". Wall-E var hur som helst jättebra, såklart. Eller inte såklart egentligen - jag tycker faktiskt inte att Pixar är så top notch som vissa vill få det till, jag har försökt se "Toy Story 2" flera gånger men gett upp, "Hitta Nemo" var trevlig men inte så mycket mer än så, och "The Incredibles" var ju riktigt jävla lökig - men den var precis så bra som jag hade hoppats på. En sympatisk och spännande story, mästerligt berättad (post-dialog-film!), rasande snygg, plus kul. Det enda som man kan vara lite kritisk mot är de sista fem minuterna som var lite cheesy, men å andra sidan, hade filmen inte slutat sådär så hade jag nog blivit besviken och sur.
Intressant att se "Resan till Melonia" efter det. Det är inte 20 år mellan Wall-E och Resan till Melonia, men det känns som det är typ 50. Den har inte alls samma tempo, samma udd, samma tekniska briljans, samma konsekvent höga kvalitetsnivå, samma skickliga cross-målgruppstänkande - men den är rätt fin, rätt stämningsfull, och rätt atmosfärisk när den skildrar miserabla fabriksmiljöer. Sistnämnda utspelade sig på den förfallna ön Plutonia, som givetvis var oerhört mycket roligare att besöka än hippieön Melonia. Det är så klassiskt: harmoni är skittråkigt på film. Att Adam & Eva lämnade Edens lustgård är det viktigaste ögonblicket i Bibeln, om man (som jag) ser the good old book som en göttig påse fiktion.
För övrigt var det lite kul att barnens röster i Resan till Melonia görs av Robyn och Olle Sarri! Fast de är fett pipiga och fett jobbiga i filmen. Come to think of it, jag har nog aldrig hört en bra barnskådespelare i en animerad film någonsin. Skulle vara hon i Spirited Away i så fall. Fast om man kan japanska kanske man tycker att hon är keff, vad vet jag.
Apropå fiktion. Jag måste säga att jag älskar Martin Gelins Obama-bloggande så himla mycket. Det är så himla fräckt att han gick emot sina SvD-direktiv ("vi tänkte att du som representant för unga hipsters ska blogga om hipsterlivet i New York, skriv under här") och gradvis lät politiken ta över sitt eget och bloggens liv. Nu har de flyttat över honom till en riktig USA-blogg, eftersom de antagligen resignerat: vi kan ju inte få honom att skriva något annat, och folk vill uppenbarligen läsa om det. Så nu sitter han där, ett stort barn som låter sin besatthet härja fritt, fingrarna glöder när han knattrar ner ännu en reflektion över vad den och den ekonomen sa om McCain vs Obamas politik (undrar vad SvD-ledningen tycker om att han skriver "mer höger" som en synonym till "sämre"?). Sån himla entusiastisk text, vilket gör läsningen härlig. Men alltså, vilket drama. Såna proportioner. McCain är som Anakin Skywalker som låtit sin moral korrumperas och förfalla. Obama är som James Stewart, Olof Palme och Bruce Springsteen i en och samma person. (Hans senaste tal där i regnet, så himla bruceigt, så himla vackert, jag bara knöt näven och log!) Och det är ju inte så mycket som står på spel, bara den framtida politiken för det mäktigaste landet i världen, bara en ekonomisk kris som får en att vilja slänga mössan i asfalten i vredesmod som på 30-talet. Lägg till en hysterisk och underbar mediavärld, en karusell som inte ens Baz Luhrman skulle kunna drömma ihop, ett bombardemang av åsikter och infallsvinklar (älskar Tina Feys Sarah Palin-imitation!), ett kosmiskt skådespel - stridsarenan i stormens öga är datumet då allting avgörs. Oh my, oh my. Jag älskar det här. Frågan är bara vad Martin Gelin ska skriva om efter valet?
Asså, vad är det egentligen du tycker är göttigt bibeln? Storyn är ju mer än lovligt tunn och dessutom otroligt rörig, språket är sanslöst stolpigt högtravande på det där riktigt kassa sättet som Shakespeare-imitatörer brukar få till. Och för att inte tala om moralen...
Visst, den är historiskt viktig, och man behöver nog kunna storyn i stora drag om man vill veta varför världen ser ut som den gör, men som läsupplevelse är den ju ganska värdelös.