Läste ni förresten Thommy Berggrens Lars Norén-diss i DN häromdagen? Konstigt att de publicerade den, det var riktigt låg nivå. "Du skriver att jag och Keve inte var bra nog för dig, men det var vi som tyckte att du inte var bra nog för oss! Du är patetisk och pretentiös! Lasse Liten!" och sen en parodi på ett dagboksinlägg från boken. Eh, soft? Intressant att Lars Norén-boken är en sån vattendelare, alla verkar älska den och bli totalt uppslukade av den, utom de som är omnämda i boken vilka istället hatar den (och upphovsmannen själv, what a coincidence!) av hela sitt hjärta. Jag tror den är bra. Men 1700 sidor? Önskar att jag hade den tiden.
Annat konstigt i DN: Fredrik Strage recenserade Lil Mama-skivan och tycker att "G-Slide (Tour bus)" är enda bra låten. Say what? Det är ju den sämsta! Det är ett skolexempel på en låt som är bra i teorin men kass i praktiken. Att blanda en barnramsa med lite moderna beats och syntar och rap - det är en sån rockjournalistfälla. Det är ytligt. När ska man lyssna på "G-Slide (Tour bus)"? Inte på dansgolvet, den är alldeles för mjäkig för det. Inte på radion, då sträcker man sig efter ett baseballträ efter andra refrängen. Inte... nån gång faktiskt. Jämför med Nellys "Country grammar", där barnramsan var invävd i själva låten (isället för en sorts novelty-grej som stannade upp allt), och låten var dödligt svängig hela tiden. Nellys kanske enda bra låt, men den var riktigt bra.
Alltså, det här med din aversion för dancehall vad är grejjen med det? Och gäller detta också dub, lovers rock
och allting sådant? Det är ett sjukligt beteende fröken Flynner!