Timbaland har ju alltid behövt en parhäst, någon som kan göra melodier och låtar av hans konstiga beats. Förr i tiden var det mest Missy Elliott, på senare år har det varit Danja, men det var med Static som Timbaland gjorde låtar som "Are you that somebody?" (90-talets bästa singel?), "Try again", "We need a resolution" och "More than a woman", och Ginuwines "Pony" och "Same ol G". På senare år har han bytt namn till Static Major och varit inblandad i bland annat Pretty Rickys fantastiska "On the hotline".
Men alltså. Att rada upp låtarna sådär är inte nog. Ni fattar inte. Det här är inte bara några vanliga, helt okej låtar. Det här är mästerverk. Static förtjänar en hyllning, inte en notis.
ARE YOU THAT SOMEBODY - en förälskelse som är paranoid, och en brygga där Aaliyahs röst åker rutschkana ("if I let you go...") som leder till en staccatorefräng som bildar kontrapunkt till det makalösa beatet - fantastisk melodi, fantastisk låt. Man kan tycka vad man vill om bebisjollrandet, men jag tycker de passar in. Sjuka små melodiska gupp. För övrigt utgår jag från att det är Static som skrev Timbalands rapvers: "Dirty south, can you really feel me?".
TRY AGAIN - Tony Ernst skrev en gång att det var den bästa låt som någonsin gjorts om manlig impotens. Faktum är att texten, om man är på humör, kan tolkas på ganska många sätt, men det intressanta är att den optimistiska tonen står i bjärt kontrast till den dramatiska stämningen och refrängmelodins laserstrålar, det skapar en väldigt speciell effekt.
WE NEED A RESOLUTION - om Sparkle & R Kellys deep soul-drama "Be careful" skildrade ett förhållande på väg utför, så handlar "We need a resolution" om samma förhållande som gått ännu längre, nu står det på kanten till avgrunden och kan tippa över när som helst. Timbalands bisarra stråksampling skapar ett mardrömslikt musikaliskt landskap, och Static lyckas otroligt nog skriva en matchande melodi, som tar både djupa dyk och rytmiska skutt ("Where were you last night / Did you sleep on the couch? I thought we was hanging out"). Och texten, såklart. Briljant.
MORE THAN A WOMAN - jag tillhör de fåtal som tycker att det här är den bästa låten på Aaliyahs sista album vid liv. Så stark, så kraftfull, så framåtdrivande, så livsbejakande! Av titeln kan man tro att det är en klyschig härligt-med-könsroller-låt à la "You make me feel like a natural woman", men så är det inte. Det är snarare så att det jublande beatet och den storögda melodin sätter Aaliyah i en teleporteringsmaskin och förvandlar henne till ren energi, rena endorfiner. Mer än en kvinna, mer än en människa, mer än kött och blod - "I am music", som hennes allra sista låt heter.
PONY - jag rodnar bara jag tänker på den. Vilken freaky ass libidolåt alltså. Det acid-aktiga, rapande basljudet för också tankarna till en strippklubb som skymtade i ett avsnitt av Simpsons, "The Horny Toad". Grym låt.
SAME OL G - klyschig text, men en självklar och hittig melodi. Kan inte fronta.
Static var också med i gruppen Playa som liksom Missy Elliott, Ginuwine, Aaliyah och Nicole Wray tillhörde Timbalands närmaste krets i slutet av 90-talet. Jag har bara hört en låt med dem dock, den som är med på Dr Dolittle-soundtracket, och den var inte fantastisk om jag minns rätt. Han inledde en solokarriär också de senaste åren (bland annat sjunger han på Lil Waynes nya singel, informerade D.D. mig om), vilket gör hans död ännu mera sorglig: han hade inte lagt ner, han var på väg upp, ville tillbaka till musikvärldens centrum. Enligt Wikipedia dog han av "complications during surgery", vad nu det säger.
Annars har jag bara hört Statics röst en gång, och det var på Aaliyah-låten "Loose rap" där han rappar och sjunger, han har skrivit hela låten. Det är den bästa av de icke-Timbaland-producerade låtarna på Aaliyahs sista skiva - ett rätt hårt beat och den där fina melodin som går rakt upp i luften. Men det är melodin och Aaliyah, snarare än Statics egna vokala insats, som gör den låten bra.
Ett tag trodde jag att Sean Garrett och Static var samma person. Men nu när han dog insåg jag att han ju hette Steve Garrett. Sean Garrett lever och har det bra, den jävlen. Han har gjort fler hitlåtar än Static, men inga som är bättre än de jag gick igenom här uppe.
Vilken fantastisk skiva Aaliyah's sista var egentligen, nu när man tänker tillbaka. Jag menar, jag älskar R&B men det är väldigt sällan genren får till hela, genomarbetade, sammanhållna skivor som är så bra som den, och samtidigt låter moderna och intressanta. Det gör Aaliyahs fortfarande förresten, efter ett snart ett årtionde.